| Vivesholm och Varvsholm |
 Klicka på bilden för förstoring |
Vivesholm och Varvsholm sticker idag ut som två långa, flacka uddar från Sandakusten. Men som man kan förstå av namnen, har "holmarna" en gång i tiden varit riktiga öar, och ännu i slutet av 1800-talet var Vivesholm fortfarande skild från det gotländska storlandet av ett smalt sund. Till följd av landhöjningen är de f.d. öarna numera fast förenade med det övriga Gotland. Vivesholm och Varvsholm är till stor del uppbyggda av en blockrik morän, d.v.s. av material som inlandsisen för länge sedan fört med sig hit. Sagholmen består däremot huvudsakligen av isälvsgrus, som av havet formats till tydliga strandvallar.
Medan Varvsholm till stor del är bevuxen med tallskog, domineras naturen ute på Vivesholm av öppna, betade strandängar. På dessa ängar kan man i månadsskiftet maj/juni se mängder av blommande göknycklar, och under högsommaren färgas delar av strandängen rosa av triftens blommor. Andra intressanta strandängsväxter som man kan hitta här är strandmalört, smultronklöver, saltmålla, glasört och saltört. På Varvsholm kan man i mitten av juni se den vita skogsliljan blomma lite varstans inne i tallskogen, och längs vägen nordväst om pensionatet växer en i vårt land ytterst sällsynt ärtväxt, strandvedeln. Strandvedeln upptäcktes här redan 1885, och har troligen kommit hit med något fartygs barlast. Fågellivet är rikt här, framför allt i den grunda Sandboviken och på strandängarna innanför Räveln. Till de häckande fåglarna hör bl.a. gravand, strandskata, skärfläcka, större strandpipare, fiskmås, silvertärna och småtärna. Hägrar fiskar ofta längs Sandbovikens stränder, och under slutet av april och början av maj ser man inte sällan flockar av vitkindade gäss som rastar här under sin flygning mot den ryska ishavskusten. Under sensommaren och hösten rastar många olika arter av vadare på de grunda stränderna. |
