upp

April 2004 Årgång 20

 Delas ut gratis till  hushållen  i 620 20 området på Gotland

| Varning för älg  | Agilitytävling | Sanda Trädgård |
| Hembygdsföreningen | Spara | Sobelkustens kennel |
| Klinteortens hundungdom | Evenemang |

Varning för ÄLG

Klass 3 i Klinteskolan repiterar just nu för fullt musikalen ”Varning för älg”, en minimusikal skriven av elever på S:t Hansskolan under ledning av Thomas Olsson.
I rollerna agerar sex älgar, en auktionsgubbe, fyra bävrar, tre hermeliner. en svan och en grävling.

Musikalen utspelas i en skog. Genom skogen går en väg. Vägen leder till en stad i fjärran. En skylt med ”Varning för älg” finns vid vägkanten. I skogen finns dessutom en insjö med en svan. Till höger om vägen ligger en ensam älg. In på scenen inkommer fem älgar sjungande... ”älgarna ska in till stan och demonstrera”. Gå och se föreställningen får ni se hur älgarna till slut lyckas med sina uppsåt.

Det hastar med repetitionerna för den 27 april kl. 19.00 skall musikalen framföras. Entrén betalas av vuxna. Insamlade pengar ska gå till något gemensamt i klassen.
De lärare som arbetat med föreställningen är klasslärarna Christina Gillerfors, Carina Adsjö och slöjdläraren Bertil Sjögren. På scenen medverkar även Gotlandsmusikens Brassensemble.

På bilderna delar av ensemblen och dekortillverkare.

Upp på sidan

Tävling i dagarna tre

I midsommarhelgen kommer en stor agilitytävling att gå av stapeln på Varvsholm i Klintehamn. Det har kommit anmälningar från både svenska och norska eliten och man räknar med fler starter än i fjol då tävlingen hölls i samband med Visby-utställningen första helgen i juli. Nu ligger utställningen veckan efter vilket gör att många passar på att ta semester för att tävla agility i midsommar, göra Gotland veckan efter och sedan ställa ut hunden innan man åker hem. Tävlingen håller på i dagarna tre, midsommarafton, midsommardagen och söndagen så passa på att gå och titta på agility på alla nivåer. Även lag arrangeras och på Gotland finns ett trettiotal färdiga tävlingsekipage.

/Gunilla Christiansson/

Upp på sidan

8-årsjubileum hos SANDA TRÄDGÅRD & HANTVERK

Det har nu gått åtta år sedan Sanda Trädgård & Hantverk slog upp sina portar och öppnade sin privata trädgård för allmän beskådan och inspirationskälla.
Hur har det varit, blev det som man trodde ?
Ja, det måste man säga. Vi trodde redan 1995, när vi bestämde oss för detta, att trädgårdsintresset skulle bli stort även i Sverige och att folk skulle inse glädjen med att smycka sin trädgård, terrass, balkong eller rent av inomhus… Nu kan man nästan inte slå upp en tidning utan att det står om trädgård där. TV har också anammat detta och det är bra draghjälp för oss.
Nu vill nästan alla ha någon slags utsmyckning som damm, mera växter, figurer, fågelbad, ja, fantasin har verkligen börjat flöda. Det tycker vi är jätteroligt och ett av våra mål har hela tiden varit att visa folk hur man kan göra… och att trädgård gärna får var personlig.
Vi har verktygen i form av pumpar, figurer och annat och kunden får själv hem och ”smycka” Våran trädgård får agera inspirationskälla där man antingen tycker om eller inte tycker om det man ser. Huvudsaken att man börjar tänka hur man själv vill ha det.
Det där med ”tomtar och troll” i trädgården har fått en helt annan klang idag. Nu vill man gärna ha en liten ”gubbe” som vaktar i buskarna. Vi föredrar dock att kalla dom för ”Vättar” ”Pysslingar” eller ”Di sma”. I Sverige tänker man ännu på julen när man pratar tomtar.
Förutom att vi tillverkar nya modeller i betong och keramik varje år och ändrar i trädgården då och då så utför vi även externa arbeten både på den privata och den offentliga sidan. Vi gjuter en del åt GAD och vi har börjat visa upp oss lite på fastlandet. Eftersom företaget är litet och vi bara är två som producerar så måste vi gå varsamt fram.
Mer nytt för i år är att vi håller kurser om ”vatten ute och inne”
- Man kan boka en ”FONTÄN-KURS” och bygga en egen bordsfontän och samtidigt lära sig hur det funkar och hur man sköter den.
- Vill man bygga damm eller redan har en men vill lära sig mer så kan man gå ”DAMM-KURS”. Grupperna är små så alla skall hinna med att fråga och få hjälp med sin damm eller idé och är på 3-4 timmar. Vi satsar på korta kurser för att folk skall känna att de kan ta sig tid för detta. Kontakta oss gärna för bokning eller information.
Satsningen på försäljning av växter och ett större växthus för odling av perenner har slagit väl ut. Man kan välja växter efter att först ha sett dem växa i vår trädgård och sedan köpa en planta från samma växt. Växthuset har idag utökats med växter som är både vanliga och ovanliga. Den här delen med växtförsäljning är ytterligare en pusselbit som fallit på plats.
Vi håller öppet året runt med fasta tider på sommaren och Jouröppet sju dagar i veckan på vintern och har återkommande jippo varje år som vi kallar ”Vattendagar” med bra erbjudanden, kaffe och mycket ”dammprat”, inbjudna gäster, och förhoppningsvis soligt och varmt. Det blir den 8+9 maj i år.
Våra trognaste kunder är gotlänningarna och det är det målet vi alltid har haft. Vi vill ju leva på detta året runt och då är turismen för vår bransch alldeles för kortlivad. Alla är hjärtligt välkomna att besöka oss i Sanda och kanske skaffa sig inspiration till något eget ”bygge” och ev utrustning till detta.
Både Ann och Benny är väldigt serviceinriktade och tycker om att prata med människor samt sprida glädjen med att trädgårdsutsmycka, så ta det som ett utflyktsmål, köp en glass och njut av vattenporl.

Upp på sidan

Två avsnitt ur...
Hembygdsföreningens bok Minnen, Hågkomster och gamla saker år 2000

Fredik Hoffmans flygförsök på Klinteberget

Bland traktens ungdomar under farfars ynglingaår fanns en pojke som hette Fredrik Hoffman. Han sades vara bror till Hanna Andersson, f. Hoffman. De bodde jämte sin mor, Sara, i det lilla torpet ovanför backen mot kyrkan och skolan. Stugan kan man se som foto i Klinte Hembygds-förenings kalender av åt 1992, uppslag februari.

Fredrik var en tilltagsen yngling, något av en gossen Ruda, som jämte sin kamrat, Otto Hemmingsson, hade många hyss för sig och gjorde många spratt i trakten där de bodde. Men Fredrik var även en vetgirig pojke, som läste allt han kom över, mer än de flesta i hans ålder.

Han hade kommit över en notis i någon tidning om den tyske ingenjören Otto Lilienthals glidflygningar nere bland kullarna i Bayern. Detta tyckte han var fascinerande och beslöt sig för att göra ett liknande försök.

Nu hade han ingen bild av Lilienthals flygvinge och visste inte att denne hade en hel bärand vinge i två plan, utan han gjorde sig en vinge för vardera armen, som han tänkte glida med och kanske även flaxa med. Stommarna till dessa vingar lär han ha förfärdigat av tunna vidjor av ene och vide, som han sedan klädde med säckväv och näver. Vingarna spände han fast med läderremmar.

Han gav sig inte tid med att pröva sig fram i små försök, utan beslöt att premiärflygningen skulle ske i full skala. Den relativt höga klippan ovanför gamla ålderdomshemmet ansåg han vara lämplig plats för uthoppet.

Det hela slutade som man kunde ha förutsett. Av luftmotståndet orkade han inte sväva på vingarna, utan armarna vek sig upp mot ryggen och som en skadskjuten kråka vinglade han mot marken. Turligt nog fångade några yvigt växande träd på sluttningen upp fallet, när han landade i deras grenverk. Han lär ha slagit sig ganska rejält, men inga ben var brutna, så han repade sig och återfick krafterna efter en tid. Något mera flygförsök blev det inte tal om för Fredrik Hoffmans del.

Nog kan man utan överdrift påstå att Fredrik hade bättre tur än sin förebild, Otto Lilienthal, som vid sitt sista flygförsök störtade och omkom 1896. Senare i livet flyttade Fredrik till Sanda, men om detta hade något samband med hans flygförsök, må vara osagt.

Jag minns Fredrik från min skoltid. Jag och min skolkamrat och granne, Bertil, hade vår skolväg tätt förbi Hannas stuga. Där kunde vi ibland se honom stå och hugga ved åt sin syster. Han hade gått till fots ifrån Sanda. Han hade den tiden anlagt ett prydligt och välansat skägg. Bertil hävdade bestämt, att han såg en stor likhet mellan Fredrik och gamle rikskanslern Axel Oxenstierna, sådan denne var avbildad på ett kopparstick i vår historiabok. Oss emellan kallade vi därför Fredrik för Axel Oxenstierna, men det visste han inte om och ingen annan heller.
/Henning Wengberg/

En kälke

Kälken har Henning och hans bröder haft som barn på klintebergets backar. En vacker kälke i en ”klassisk” form med ett finsmide i medarna.

Smeden var Carl-Gustaf Jansson, Valle. Han var under lång tid gårdssmed vid Klintebys och svärfar till August Lindqvist, som berättar om honom i sin bok ”Klinteminnen”, utgiven av Hembygdsföreningen 1968.
/Staffan Rosvall/

Upp på sidan

Det är oftast lättare att spara än att skaffa extra inkomster.

Livet för med sig utgifter som man helt enkelt inte helt kan undgå. Det är alltid bra med en liten reservfond för oväntade utgifter, om till exempel tvättmaskinen skulle råka gå sönder. Då det blir pengar över efter nödvändiga utgifter, lönar det sig att fundera över olika sparformer: skall du sätta in pengarna på ett sparkonto, i en sparfond, i aktier eller kanske i en försäkring. Det finns förstås också andra alternativ, du sparar ju också i och med att du återbetalar ett bostadslån.
Då du planerar på lång sikt når du ditt sparmål, kanske en ny bil eller en semesterresa.
Att fundera över
• Hur mycket kan du spara per månad?
• Hurudant sparmål har du i sikte?
• Är du redo att använda din tid för aktiv uppföljning av placeringar?
• Hurudan placeringsrisk har du tänkt dig?
För vad är det värsta som kan hända om du sparar för mycket??
Jag tänkte ge lite tips om några olika sparformer o dess förhållande i risk
Vill du placera med låg risk och har krav på en mindre avkastning. Då finns det antal olika varianter, de har alla sina för och nackdelar.
På ett sparkonto finns pengarna är alltid tillgängliga med omedelbar verkan. Inget minimikrav på beloppets storlek Nackdel: kan vara ett begränsat antal uttag, tas upp till 100% i förmögenhetsvärde.
Placerar du på en räntefond så har du oftast en bättre tillväxt än sparkonto, det finns även varianter med 80% förmögenhetsvärde. Inget minimikrav på beloppets storlek. En nackdel är att du kan få vänta 2-3 bankdagar på pengarna, kan även finnas en uttagsavgift om pengarna har stått inne kortare tid än 30 dagar.
Placerar du i obligationer så har du fast avkastning, det finns även varianter med ett visst inslag av lotteri, du riskerar dock aldrig det satsade kapitalet, Nackdel: Ev. krav på det satsade beloppets storlek., tas upp till 100% i förmögenhetsvärde.
Med aktieindexobligationer eller AIX, som jag brukar förkorta dem, kombinerar du obligationens trygghet med aktiens möjlighet. Det innebär att oavsett börsens rörelser så är du garanterad att få tillbaka det satsade nominella beloppet, finns även varianter med garanterad avkastning. Det här har blivit en väldigt populär placeringsform, då många har det stora börsraset färskt i minnet. Trots att det är en obligation så tas den bara upp till 80% förmögenhetsvärde. AIX säljs oftast i poster om 10.000:-
Nästa steg på trappan är blandfonder, dvs. fonder som har blandat placeringsinriktning, fördelningen brukar vara 1/3 räntemarknad, 1/3 utländska aktier och 1/3 svenska aktier, det här skiljer sig förstås mellan fondinstituten. Den här placeringen är lämplig om du tänker spara på minst 3 års sikt och är beredd att ta en högre risk.
Om vi klättrar upp ytterligare ett snäpp på trappan, så har vi placeringar med globalt eller regionalt fokus, såsom Utlands, Europa, Norden och Asienfonder. Generellt så kan sägas att så kallade tillväxtmarknader såsom Östeuropa, Latinamerika har högre risk än ”mogna” marknader som tex. Europa och Nordamerika.
Nästa snäpp är då rena lands eller branschplaceringar, som exempel kan man säga Sverigefonder och Läkemedelsfonder.
Placerar man i enskilda aktier så är man helt beroende av ett enskilt bolags utveckling. En aktie med stora svängningar har hög risk men också stor potential. Det här är ett sparande som passar för dig som vill vara aktiv i dina placeringar.
Med optioner och warrants så har vi en ännu högre och mer komplicerad riskstruktur, i vissa positioner så riskeras hela det investerade kapitalet, samtidigt som potentialen är väldigt stor. Andra positioner kan användas som ett skydd för din aktieportfölj.
Optioner och warrants
Enkilda aktier
Lands och branschplaceringar
Globala och regionala placeringar
Blandplaceringar
Penning & Obligationsmarknad
Bankkonto
Kort sagt kan man säga att ju längre ned på trappan man väljer att stå, måste man förvänta sig en lägre avkastning. Är du osäker på vilket eller vilka trappsteg du står på? Hör av dig!
På återseende
lacr01@handelsbanken.se

Upp på sidan

Sobelkustens Kennel

Vi som är ägare till Sobelkustens Kennel är Gunilla och Agne Christiansson. Mer eller mindre involverade är även våra barn, Anna och André. Att bli hunduppfödare var ingenting vi hade planerat den dag i slutet av maj 1985 då vi åkte till Hall och Eva Nerlund för att ”titta” på en tikvalp av rasen Shetland Sheep-dog…..

Ja, där börjar historien och att det blev mer än att titta på valp kan nog de flesta räkna ut. Lilla Lucy blev alltså vår första ”sheltie” och sedan har det varit några till genom åren. Lucy var en fantastisk liten hund på alla sätt. Hon charmade sin omgivning och var med på allt som vi hittade på. Hon var otroligt anpassningsbar och samarbetsvillig och det fungerade ju väldigt bra i vår småbarnsfamilj. Hon hade en härlig mentalitet och exteriört var hon mycket välbyggd, dock lite i största laget. Vi tränade och tävlade lite lydnad, spår och agility. Eftersom hon var en så trevlig hund så började vi så småningom fundera på att ta en ”kull valpar” på henne. Vi hittade en trefärgad hane, en engelsk import som vi bestämde oss för och i november 1988 åkte vi till Grödinge och kennel Moorwood för att para Lucy med
Rhinog Gaelic Envoy ”Jimmy”. Detta resulterade i vår första valpkull som föddes i slutet av januari 1989. Lucy var då knappt 4 år. Kullen föddes dock ej utan strapatser. Två av valparna hade bestämt sig för att komma ut samtidigt och de lade sig omlott, vilket resulterade i att vi fick uppsöka veterinär och ta kejsarsnitt denna söndagseftermiddag. Tack vare att vi kom i tid ( jag hade läst alla böcker om valpning jag kom över), och fick skicklig hjälp så överlevde alla fem valparna. Men oj, vilken start! Kullen bestod av fyra hanar och en tik och lilla ”Moa” stannade kvar hos oss. Att få följa dessa härliga valpar under 8 veckors tid och sedan sälja de andra fyra var inte lätt. Anna hade fäst sig speciellt vid en hanvalp som hon kallade Pricken (Pinoccio). Anna var fyra år och det var hennes första stora sorg då han åkte. Vi grät allihopa, t o m valpköparen och då trodde jag nog aldrig att jag någonsin skulle kunna föda upp några fler valpar och sälja. Men man glömmer fort och vi hade ju Moa kvar. Hon var trefärgad och något mindre än sin mamma. Moa´s första kull föddes 1991 och det blev en mycket jämn och bra kull. Hon hade dessutom lätt för att valpa vilket gjorde att vi bestämde oss för att para henne igen. I och med att detta skulle bli vår tredje valpkull behövdes också ett ”kennelnamn” för att få registrera valpar hos SKK och vi ansökte om det 1992. Vi ville ha ett namn som både hade anknytning till rasen: Shetland Sheepdog och helst även anknytning till oss på något sätt. Eftersom vi då bodde på S.Kustvägen och de flesta ”shelties” är sobelfärgade så ansökte vi om namnet: Sobelkusten. Det blev godkänt 1992 och 1993 i maj födde Moa en kull på tre tikar, varav en utav dem stannade hos oss: S After Eight ” Tussia”. Det blev Annas första egna hund och det var nu tanken att Tussia skulle föra stammen vidare men av någon anledning blev det inte så. Anna och hon tävlade i alla fall lite lydnad och agility. Moa hade sin sista kull 1995 då hon var 6 år men hon fanns kvar hos oss ända fram till november 2003 då hon nästan 15 år fyllda lämnade jordelivet.

Floss och Indra

Under senare hälften av 90-talet var vår uppfödning minimal. Våra barn hade intressen som
t ex ishockey, fotboll och hästar så då gick den mesta tiden åt att kuska runt mellan olika aktiviteter. Dessutom ägnade jag några år åt studier så vår avel stagnerade under en period.
Vi köpte i alla fall en hane 1992 ( Domino) och utökade flocken till fyra hundar. Domino var en mycket social hund med mycket utstrålning, lite på den större sidan. Vi tränade och tävlade lite lydnad, räddning, sök och agility och dessutom blev vi lite utställningsbitna och åkte runt en del på utställningar. Vår fantastiska Lucy lämnade oss 1996, drygt 11 år gammal och senare det året köpte vi en tik (Dawn). Det visade sig att lilla Dawn var en riktig ”pärla” och hon gjorde många fina resultat i utställningsringen. Både Domino och Dawn blev så småningom champions, vilket är en bedrift i sig då sheltie´n är en mycket välrepresenterad ras i utställningsringen. För att bli svensk utställningschampion krävs tre certifikat på officiella utställningar utav minst två olika domare och det delas bara ut ett till tikarna och ett till hanarna på varje utställning. Om man dessutom lägger till att antalet shelties på svenska utställningar rör sig om i genomsnitt 40-50 st så förstår man varför. Dawn tog också titeln ”nordisk vinnare” 1999 och det var ett stort ögonblick för oss.

Aysha i profil

 

Dawn är idag kennelns ”stamtik” och för att säkerställa aveln har vi valt att behålla och följa upp lite fler tikar. Hos oss finns idag Dawn´s förstfödda tik (1998): S Charming Candyfloss”Floss”och hennes för tillfället enda tikavkomma , S Inviting Indra ”Indra” (2003). Floss är en mycket härlig, temperamentsfull hund som jag tränar och tävlar agility med. Vi har nu avancerat till agilityklass 3 och hoppklass 2. Hon är även utställd med CK. (Ett CK får alla hundar på en utställning som domaren bedömer är av championkvalite men det är alltså bara en som erövrar certifikatet.) Indra är en ganska liten, mycket social, energisk tik som just nu tränar agility och sök. Hon ska få göra tävlingsdebut i sommar ( i agility). Vi har då planer på att besöka Ronneby där de har 4* internationell utställning och agility. Utställningsdebuten gjorde hon på hundmässan i Stockholm i december. Mycket klokt att debutera där !!! Det bekom inte Indra ett dugg och hon fick i alla fall en 1:a , Två av hennes bröder var också med och den ena fick CK,(S Impressive Icefloe (Izor) och den andra HP (hederspris) S Irresistible Ikaros (Rossi). Båda Floss och Indra är av färgen skuggad sobel, vilket innebär att de har anlag för att få trefärgade valpar. Vi har även lämnat ut två tikar på foder och det är Dawn´s andra tikvalp: S Dawn Devotion ”Diva” (2001) och hennes förstfödda tikvalp: S Julia Just Joined ”Julia”(2003). Diva tränas och tävlas flitigt i både lydnad och agility av sin fodervärd i Etelhem och är utställd med CK. Julia är än så länge bara 7 månader men artar sig väl hos sin fodervärd som bor på Utö. Båda tikarna är sobel men lilla Julia har trefärgade anlag.
Vår härliga hanhund Domino blev tyvärr bara 9 år pga en allvarlig benskada men både Tussia och Dawn finns kvar. De lever idag ett tryggt och harmoniskt seniorliv som ensamhundar i sina nya familjer där de får all uppmärksamhet och den lugn och ro de behöver på äldre dagar.

Att föda upp hundar har ibland varit strapatsrikt och komplicerat. Det är inget man blir rik på och absolut ingen dans på rosor. Det har inte alltid varit så lätt att hitta ”rätt” hane och att sedan dessutom ”spika” rätt dag i löpet och att kunna åka hemifrån med kort varsel. Det har kommit valpar fast man tagit prover som visat negativt, tikar har gått ”tomma” fast man trott att de varit dräktiga, det har varit kejsarsnitt och brutna ben och det har hänt att valpar varit dödfödda eller dött efter något dygn. Men det har många gånger också bringat mycket glädje och positiv energi. Det är trots allt oftast de positiva och roliga stunderna man minns, stimuleras av och bygger vidare på. Att få följa en kull valpar från de föds och 8 veckor fram är en härlig känsla. De hundar man fött upp själv och har kvar betyder något alldeles speciellt. Att sälja valpar är ingenting man ”vänjer” sig vid men det är ändå lättare idag än det var första gången och det är ändå man själv som bestämmer hos vem valparna ska hamna. Och om det känns bra med valpköparen så är ju allt så mycket lättare. Att sedan ha regelbundna valpträffar och följa deras utveckling är jätteroligt. Det är mycket tack vare våra valpköpare och fodervärdar som det känns meningsfullt och roligt att fortsätta föda upp hundar.

Belle

Även om vi idag vet mera om uppfödning än vi gjorde i januari 1989 så finns det mycket kvar….Man hämtar erfarenheter och kunskaper hela tiden. Vi är glada för den hjälp och de råd vi fått av andra uppfödare och hundägare och samtidigt har vi försökt lägga upp egna avelsmål och strategier. Det känns just nu som att vi kommit en bit på väg med vår stam och de tikar vi har idag. Våra ambitioner är att föda upp sunda, stabila och harmoniska hundar. Vi har fortfarande en ”liten uppfödning i hemmiljö” och tänker fortsätta så även om det numera kanske blir en eller två kullar per år istället för en vartannat år. Självklart strävar vi också efter att våra hundar ska se exteriört bra ut, men vi sätter mentaliteten i första rummet.

Belle vinter

 

Ny ras
Vi har på senare tid utökat vår flock med en ny ras. Vår första Australian Shepherd kom i september 2001: Crofter Holding´s Memphis Belle ”Bippen” Det är en red merle vit och tan färgad tik med ett blått och ett brunt öga. Hon är otroligt personlig och tycker allra mest om att sitta i knät. Bör nämnas att en ”aussie” är ungefär tre gånger så stor som en ”sheltie”…. Hon tränas och tävlas av Anna som tycker det är kul att ha en lite större hund att jobba med. De tränar idag lydnad, sök, agility och freestyle.
I slutet av mars hämtade vi en aussietik till och det är meningen att det ska bli ”min” hund. Hon heter Diamond Bluff Modesty Blaise och kallas Aysha. Hon är svart trefärgad och har även hon ett blått och ett brunt öga. Det är roligt med två raser och båda är ju vallhundar och kompletterar varann bra. Sheltien är mycket mjuk medan aussien är lite tuffare och har mera vaktinstinkt. Sheltien kommer ursprungligen från Storbritannien och i generna finns både King Charles Spaniel, Dvärgspets och Collie. Där dock ingen ”dvärgcollie” som många tror utan en alldeles egen ras. Aussien är en amerikansk ras även om det inte låter så på namnet. Den är en utpräglad vallhund med ganska mycket vaktinstinkt och är ännu inte så jättevanlig i Sverige. Båda raserna är mycket vackra att se på och de utstrålar nyfikenhet, vakenhet och intelligens.

Forts i nästa nummer

Upp på sidan

Klinteortens Hundungdom- nybildad hundklubb!!

Nu presenterar vi Klinteortens Hundungdom! Klubben bildades den 1/3 2004 och man hade sitt första ”klubbårsmöte” söndagen den 18/4 i Mulde ridhus. Ett gäng ”tappra” mötte upp och så den nybildade styrelsen förstås. Klubben kom till pga att man kände ett behov av närhet till träningar och kurser. En träningsgrupp i agility var redan väl inkörd och det var några entusiaster därifrån som tog upp tanken…
Centralorganisationen Svensk Hundungdom är en av Svenska Kennelklubbens specialklubbar och tar tillvara ungdomarnas intressen då det gäller hundar. Klinteortens Hundungdom är en lokalklubb i Svensk Hundungdom och det finns en lokalklubb till på ön: Visby Hundungdom. Något distrikt finns inte i dagens läge. Alla kan vara med i denna klubb oavsett ålder men ungdomar mellan 7 och 25 har speciella förmåner som inte de vuxna har. Lokalklubben kan anordna vilka kurser och tävlingar de vill i stort sett och tanken med denna nya klubb är att medlemmarnas intressen ska styra aktiviteterna. Det som känns mest aktuellt just nu är främst allmänlydnadskurs, valpkurs och agilitykurs. Även att samordna tränings- och tävlingstillfällen, samt tävlingsresor till fastlandet. Ungdomsverksamheten inte att förglömma! Alla hundar oavsett ras är naturligtvis välkomna. Om du är intresserad av att gå med i klubben , att gå kurs eller bara är allmänt intresserad av vår verksamhet så kan du höra av dig till Ordförande: Thomas Jurehn tel: 300 47 eller sekreterare: Anna Christiansson tel: 24 01 84

Välkommen till Klinteortens Hundungdom!!!

Upp på sidan

Evenemang