Folktandvården Klintehamn har varit i nuvarande lokaler i 10 år, tidigare låg kliniken över brandstationen, dessförinnan vid Wahlgrens (Puckens) livs och ännu tidigare över elaffären (Kalibens). Detta är historia men nu ser vi framåt.

Kliniken har idag 4 anställda som försöker hjälpa så många som möjligt med målsättning hög kvallite på tandvården.

Vi som arbetar på kliniken är:
Robert, 37 år tandläkare kom till kliniken januari 2003 från Hamburg numera bosatt i Klintehamn. Robert läste i tyska tandläkartidningen att det behövdes tandläkare till Gotland, han tyckte det lät spännande och sökte en av tjänsterna. Robert kom på visningsresa till Gotland våren 2002 och föll direkt för Klintehamn. Anställning som tandläkare på Gotland började med 4 månaders kurs i svenska.
Tandvårdsbehandlingen skiljer sig inte mellan Tyskland och Sverige skillnaden finns i försäkringssystemet. Roberts intresse är natur och han njuter av skillnaden mellan storstaden Hamburg och glesbygden runt Klintehamn, hunden "Noki" tar han gärna med sig på en cykeltur. Robert hoppas nu på att sambon Kerstin även kommer till Gotland.

Lena, tandsköterska kommer från Burs där hon bor tillsammans med sambo och två barn. Lena kom i januari 2003 från folktandvården i Ljugarn. Lena har dataansvaret för Klintekliniken.

Bitte, tandsköterska från Visby, har varit på kliniken sedan 1994 dessförinnan profylax insatser bland skolbarn runt om på ön. Bitte med sin breda erfarenhet och kunskap håller ihop arbetet på kliniken.

Kerstin, tandhygienist bosatt i Klintehamn, kom till Klintekliniken i november 2002. Kerstin har många års erfarenhet från privattandvård. Folktandvårdens patienter som både unga och äldre passar Kerstin utmärkt.

Upp på sidan

fsaker

I april öppnade den lilla affären Fina saker i Klintehamn, igen. Mitt i förra sommaren öppnade affären i liten skala och hade öppet resten av året. Det är Ulla Ronström Lundgren från Väte som har en stark vilja att bli egen företagare och som kombinerar det egna företaget med att uthyras som konsult via LB-Karriär i Visby.

– Det är ett bra sätt för mig att kombinera företaget med anställning kortare perioder. Då kommer jag ut och har arbetskamrater och får lite "kickar" både socialt och ekonomiskt.

Nu är inte affären helt stängd när jag har andra jobb, tvärtom, affären finns på Internet och kan besökas när som helst på dygnet. Flyttade i dagarna in på min egen domän www.fina-saker.se och där finns udda svenskt och utländsk porslin och glas bl a.

– Jag har skickat ett Zebra- tefat till Piteå eller Picknick- äggkoppar till Norrköping, Rörstrand-assietter till någon ö i Stockholms skärgård. Så Posten/Coop Konsum här i Klintehamn är viktig för mig, närheten till och servicen är en del av mitt levebröd.

Det är mycket mailande med kunden från det att första frågan ställts från kunden till jag vet att paketet är framme och porslinet helt. Men det är så roligt, tänk att man kan bo och arbeta i Väte och ha en så stor spridning på kundkretsen.

Skulle sitta fint med bredband så gick det ännu snabbare att uppdatera hemsidan, det är många bilder som ska ligga på sidan och som ska bytas ut när saken är såld.

Sakerna köps in direkt från privatpersoner och från auktioner. Ibland gör jag resor till fastlandet eller Köpenhamn och handlar saker som jag tror och hoppas att mina kunder gillar. Utbudet i affären är både "campa" (som den gode Tage brukar säga) och helt vanliga bruksföremål som är bra att ha i stugan, hus-vagnen eller hemma. En och annan sak är gammal och värdefull men jag vill inte kalla mig antikhandlare. Namnet Fina saker tog jag för att det är upp till var och en att avgöra vad som är fint. En hammare kan va himla fin om det är det jag behöver.

Butiken i stationshuset är i minsta laget men det är inte lätt att hitta en större lokal med bra läge. Och det är Klintehamn som gäller – det är lagom nära Väte och det är ett samhälle som jag växt upp med. En och annan Klintebo känner jag igen sen skoltiden.

Utökade med ett ännu mindre rum på andra gaveln och det får bli förråd med möbler och sånt som inte ryms i butiken.

Fina saker har kommit för att stanna därför att detta är det roligaste jag någonsin gjort. Att bokföra varje intjänad krona och att se mitt eget arbete bli något bra det är stort för mig. Ingen som lägger sig i – jag bestämmer mina egna tider och en vacker dag kanske jag kan få lön också. För det kostar att köpa in saker, att hyra lokalen, att annonsera, att administrera hemsidan mm och att hålla ordning på ekonomin så om jag inte vill pruta beror det på det. Det är min kommande lön och pension som det prutas på.

Så kan man väl beskriva Fina saker och vill du veta mer så är du välkommen in på Verkstadsgatan 11 på gaveln av stationshuset vid Konsum i Klintehamn.

Upp på sidan

ktk

Medlemmar i Klinte Tennisklubb 1988

Klinte Tennisklubb tillkom en majdag på Café Solklint i Klintehamn 1988. Där samlades flera hågade spelare, som nu tyckte det var dags att bilda klubb.

I mitten av 80-talet hade en bana tillkommit vid Strands i Klintehamn. Sålunda fanns det tillgång till 2 banor och ett 20-tal intresserade personer. Mötet ordnades på initiativ av Rosita Fellman och Karl-Evert Pettersson.

Till klubbens förste ordförande valdes Yngve Engström.

Klubbens medlemsantal ökade raskt. Klinte TK blev näst största tennisklubben på ön efter Visby TK. Till klubben hörde flera av Gotlands duktigaste spelare: Pelle Lundgren, Stefan Sandquist, Ulf Göthman, Ray Bauermeister, Rosita Fellman och i juniorklasen Filiph Holmquist,

Många ungdomar hölls igång i träning av duktiga tränare som Tommy Holmquist, Pelle Lundgren och Ray Bauermeister.

Det var klubbens "första" storhetstid. Under senare år har det varit svårt att rekrytera tränare och att få träningstider i Klintehallen under vinterhalvåret.

Medlemsantalet har visserligen sjunkit, men vi har numera ett nytt läge, som kan hjälpa oss att få flera medlemmar och därigenom gå mot en ny storhetstid.

Klinte TK har förvärvat "Kalles" bana vid Strands. Dessutom förfogar klubben över den bana, som finns vid Idrottsplatsen.

Uthyrning sker hos Statoil, där Bosse Jacobsson med fru Vivianne är tillmötesgående och ställer upp för klubben under sommarmånaderna.

Så här gör du:
Boka tid vid Statoil tel 24 00 04
Hämta nyckel till banan vid Statoil, betala där och återlämna nyckeln.
För sommaren 2003 kostar en speltimme 40:- oavsett bana.

Medlemspris i Klinte tennisklubb: Ungdom under 15 år: 50:- Enskild senior: 125:- Familj: 250:-

Insätt på postgiro: 40 63 89-7 Postblankett finns i en klubbpärm vid Statoil.

Nyhet! Under sommaren får ungdomar under 18 år spela gratis på "Vallen", om de har betalat medlemsavgift till Klinte Tennisklubb. De erhåller då ett Frikort, som de visar upp, när de kvitterar ut nyckel på Statoil.

Kontakta någon i KTK- styrelsen. Kontakta även om du önskar träning eller spelpartner.

Tennis för kille, Tennis för tjej.
Tennis för alla, Tennis för dej!
Välkomna med!

Klinte Tennisklubb styrelse för 2003:
Ordf Rosita Fellman tel 242085
V ordf Lars-Erik Hansson tel 244161, Sekr Ronny Palm tel 290763, Kassör: Anna-Maria Frostman tel 241960 och Matr Tommy Holmquist tel: 240926.
Tävl Per-Åke Björklund

OM TELEFONENS UTVECKLING PÅ GOTLAND.
/Birgit Fors 1984/

Intensiva försök att på elektrisk väg överföra mänskligt tal pågick under flera årtionden i så- väl nya som gamla världen.Den 14 februari 1876 räknas som telefonens "födelsedag" och det var amerikanen Alex-ander Graham Bell som denna dag lämnade in sin patentansökan. Den 7:e mars samma år erhöll han patentet.

Bell var son till en framstående språkvetenskapsman från Skottland, som liksom sonen var dövstumslärare, fysiker och fysiolog. Uppfinningen spreds snabbt och kom till Sverige i början av 1880.

Privata telefonföreningar bildades och konkurrensen var hård. Varje förening hade egna linjer och egen växelstation. Vanligen hade företagen anknytning till flera telefonlinjer och hade följaktligen flera telefonapparater att hålla reda på.

Kungliga svenska Telegrafverket hade bildats 1853 och var bland de första att konstruera och bygga telefoner och anläggningar i landet. L. M. Ericssons och Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag bildades 1883.

Under senare delen av 1800-talet och i början av 1900 var kampen om telefon kunderna hård, särskilt märkbar i Stockholm, som ju hade flera bärkraftiga föreningar och bolag.

Redan 1902 hade en regeringsproposition inlämnats till riksdagen om telegrafverkets inköp av Allmänna Telefonaktiebolaget. Propositionen avslogs.

Det dröjde fram till 1 juli 1918 innan Telegrafverket förvärvade "Allmänna" och då var

köpesumman 47 millioner erbjudna mot 13 millioner 1902.

På Gotland bildades "Visby Telefonförening" den 16 maj 1882. Initiativtagare var Hushållningsällskapet, landshövding Poignant och gelb-gjutare P. A. Hellgren samt andra företagare i staden. Till styrelseledamot och föreståndare utsågs P. A. Hellgren. Hellgren verkade för föreningen hela sitt liv. Han avled 1899. Hellgren samordnade telefonverksamheten med sin mekaniska verkstad. Felanmälningar på telefoner och ledningar gjordes direkt till Hellgrens, som ombesörjde reparationer och installationer. Vartefter ledningsnätet utvecklades fick Hellgrens mycket stor betydelse för hela ön. Verksamheten kallades allmänt för "Hellgrens Telefon-bolag".

I augusti 1882 togs redan den första telefonväxeln i bruk, adressen var S:t Hansgatan 25. Växeln betjänade 50 abonnenter och nr 1 och nr 50 innehades av Gotlands Allehanda.Telefonstationen i Visby flyttades efter några år till Donners Plats 1, Posthuset. 1954 vid automatiseringen flyttades Telegrafverkets verksamhet till sin nuvarande adress Bredgatan 4. (1984) Telefonföreningens medlemmar hade börjat planeringen av en fastlandskabel.

Telegrafverket fullföljde projektet och 1920 var den första telefonkabeln klar. Den lades från Irevik till Nynäs. Telegrafkablar fanns tidigare Visby -- Västervik anl. 1859 Visby -- Öland --- Kalmar 1871. Ahr --- Gotska sandön--- Sthlm 1898. Telefonkablarna ökade succesivt i antal och gjordes av modernt material. Koaxialkablar och diton med bärfrekvensutrustning.

Nuvarande (1984) typer användestillsamtalsledningarna. År 1953 kunde tack vare ovanstående utbyggnad samtidigt kopplas:

Till Sthlm 26 samtal. Till Norrköping 3 samtal. Till Göteborg 2 samtal. Till Malmö 2 samtal. Till Kalmar 1 samtal. 1 jan. 1902 övertog kungliga telegrafverket det gotländska telefonnätet.

I telefonkatalogen för Gotland 1918 meddelas att ön är indelad i 3 taxe-områden.Visby: Visby, Barlingbo, Bjärges, Hangvar, Martebo, Roma, Rosendal, Tingstäde, Väskinde. = 9 vxstat. Klintehamn: Klintehamn, Bander, Burgsvik, Eksta, Etelhem, Hafdhem, Hemse, Stånga. =8 vxstat. Lärbro: Lärbro, Fårösund, Fårö, Slite, = 4 vxstat. Visby----Lärbro 10 öre. Visby----Klintehamn 10 öre Klintehamn---Lärbro 20 öre

Klintehamns telefonväxel anlades 1890. Klintelinjen hade nr 115 på visbyväxeln och 14 abonnenter. Den var inrymd i bagare Johanssons fastighet, där ICA-Hallen numera är uppförd. Föreståndarinnan hette i efternamn Grafström och efterträddes 1895 av Fanny Söderström, som senare ingick äktenskap med skepparen Thomas Ferdinand Löfberg, Vilken då skrevs som innehavare.

Löfberg var skeppare på Handlare Carl Smitterbergs skonerter Constance och Laura, han drunknade och hustrun tog då över växeln.

Dottern Hedvig Maria Helena, senare gift med Anselm Eklund, Strands skötte anläggningen och var sedan föreståndarinna fram till automatiseringen. Växeln flyttades till Eklunds fastighet, N. Kustvägen 11, år 1912. Fru Eklund var otroligt vänlig och hjälpsam, hon hade en utomordentligt passande "telefonröst" med bra tonläge och tydligt uttal.

Tel. nr. i Klintehamn
1.Visbylinjen
2.Snöbohm, Handlande
3.Nordstedt, Urmakare
4.Odin, Handlande
5.P. A. Schwan, Handlande
(5.fr. 2/2-28 Prästgården
6.Nyberg Axel, Handlande
7.Smitterberg C. Handlande
8.Herlitz W. Konsul
9.Wöhler,Klintebys

Sanda telefonväxel började sin verksamhet 1922. Den var inrymd i en lägenhet i handlaren Viktor Johanssons affärshus, ungefär söder om järnvägsstationen. T. höger om den öppna planen.
Handlanden Viktor Johansson köpte fastigheten när Sanda Mejeri flyttades därifrån till Klintehamn 1914.
På baksidan av huset var en 2-rums lägenhet, som beboddes av "Moster Olsson" inflyttad från Vives i Sanda. (Huset är nu borta).

Här hyrdes telefonväxeln in och föreståndarinna blev fröken Alfrida Wittberg, efter hennes pensionering övertogs tjänsten av hennes syster Greta Wittberg.(g. Bogström, senare flyttad till Hörby) Gabriel Wittberg, damernas far, byggde 1929 sitt nya hus på prästgårdsmark, mitt emot, på andra sidan landsvägen.

Telefonstationen flyttades då dit och hade egen ingång på västra sidan av huset. Föreståndarinnans lön var de första åren kr. 17.50 per år och abonnent.

Vid Sandaväxelns tillkomst var de första abonnenterna:

1. Handlande V. Johansson
2. Prästgården
3. Nisse Olsson, Bjästavs
4. Elsa Jakobsson, Lärarinna (inkoppl. 13/12-21)
5. Karl Öberg
6. Skollärare L. Andersson
7.Carl Petterson, Ganne (överlåtelse fr. Arvid Olofssons Sterbhus
8.Karl Eliasson (efter Valter Pettersson)
10.EdvardJohansson, Bäckstäde
11.Hjalmar Friborg, Runne (16/12-21)

Till Sanda drogs första telefonledningen 1808 från Visby. Den hade nr 155 på Visbyväxeln. Ledningen drogs efter kusten till Västergarn och sedan vinkelrätt till Sanda. På goda grunder kan antas att O. H. Nymans Handelsfirma där var spekulant på abonnemang och detta föranledde ledningsdragning via Västergarn, Nymans telefon installerades senare.

Vestergarns telefonväxel inrättades först 1930 och fick då 10 abonnenter.

Taxeområdets gräns sammanföll inte alltid med socken-gränsen.Telegrafverket bekostade ledningarna inom en frikrets om 100 meter runt stationen, därefter fick abonnenterna själva betala resten. Verket övertog sen ledningarna och gjorde erforderliga reparationer.  Endast luftledningar förekom.

Klintehamns telefonstation fick ta emot många sanda – och vestergarnsbor som abonnenter. De boende efter norra Kustvägen lades på Klinte och hör fortfarande dit, t.ex. Nystuge 1:43, Runne 1:16, Kovik, pensionat Rune och Klintebo , pensionaten Kronholmens gård, Öfvide Gård, Sjövik, Strandvägen ,Björkhaga.

Sanda växelstation låg bakom dåvarande affären, Väster-garns på sandavägen strax öster om kyrkan mitt emot Ströms 1984, Klintehamns ligger bakom Klinte Bekläd-nadsaffär.

Antalet abonnemang på Gotland var:

1882 76/st
1920 1300
1930 2800
1953 12500 (telegrafverkets jubileum)
1980 40000
1981 43000

Automatisk koppling av rikssamtal till fastlandet infördes under1965. Automatiseringen av Sanda ,Klintehamn, Västergarn genomfördes 1959, men bemanningen var kvar tills hela Gotland var klart.

I Televerkets arkiv fann jag beställningssedlar för telefon för Sanda 11 Hj. Friborg, Elsa Jakobsson nr 4. Båda fick  tillstånd för 900utgående samtal per år. Rune fick 2 000 per år p. gr.apensionatsrörelsen. Det fanns taxor för tilldelning och priset var därefter. Intet var gratis!

Abonnentförteckningen för Gotland 1921 – 1923 återfinns i telefonkatalogen för Småland – Östergötland-Gotland – Södermanland. Från 1924 finns Gotland i Stockholmsdelen och från 1928 har Gotland egen katalog. År 1923 fanns på Gotland 1373 telefonabonnemang.

En episod från Sanda: när telefonabonnemangen skulle tecknas var handlare Johansson sjuk och sonen Sven fick åta sig uppdraget att ta sig runt i socknen per cykel och få skriftligt av kunderna., Alla var inte nöjda med tilldelningen av nummer. Ägare till de större gårdarna ansåg sig berättigade till de lägsta numren. T. ex, Prästen Uddin kunde inte smälta att få nr 2 till prästgården, Sanda nr 1 var ju förbehållet Viktor Johansson, handlaren, och ingenting ändrades. Nr 11 var och är fortfarande till Runne, då till Hjalmar Friborg , där var ingen missnöjd.

Dagny Hellgren f. Friborg berättade om vilken stor dag det var när hon som första telefonerande till numret hem ringde Sanda 11 från Klinte Högre Folkskola , där hon var elev, "verket" ansåg att allmänheten behövde lära sig hur man sku lle använda telefonen

Därför var anslag med instruktioner uppsatta vid apparaterna.

Exempel: Vid utbruten eldsvåda inom stadens område telefoneras därom direkt till Centralstationen. Eller Då man talar i apparaten bör man ej hålla munnen på större avstånd än omkringfrån "tratten" (ljuduppfång-aren) och tala med tydlig och klar röst, fullt så högt som vanlig samtalston . Då orden utsägas alldeles i ljuduppfångaren kan till och med en hviskning höras tydligt. Man bör vända sig så att apparaten kan uppfånga ljudvågorna och så att dessa tvingas nedåt, hvarföre man bör hafva munnen något högre och mitt för tratten.

Ingen signal kan med medelst knappen eller vefven gifvas, om icke hörtelefonen hänger på sin krok (eller kroken på annat sätt hålles nedtryckt enom vars försorg vederbörande brandbefäl, polis och övriga genast underrättas.

Ingen signal kan meddelst knappen eller vefven gifvas, om icke hörtelefonen hänger på sin krok (eller kroken på annat sätt hållas nertryckt) då samtal ej äger rum måste alltid hörtelefonen hänga på sin plats. Eljest utmattas batteriet och klockan kan ej ringa för inkommande signal.

Den expedierande bör ej uppehållas med samspråk mera än hvad vexlingen oundgängligen fordrar med samspråk mera än hvad växlingen oundgängligen fordrar.

Anmälan om fel å linjer och apparater göres antingen å centralstationen eller hos P. A. Hellgren.

I allmänhet underlättas fels upptäckande och avhjälpande väsentligt om de samma ofördröjligen anmäles.

Medlem av föreningen, som anser sig ha befogad anledning till klagomål över expeditionen eller mot någon av de på stationen tjänstgörande, ombedes att i första rummet och så snart de kan, därom meddela föreståndaren. /Glöm ej att göra slutsignal. (var en uppmaning som ofta meddelades vid apparaterna.)

I 1919 års telefonkatalog meddelas om bokstavering: Aron Gustav Martin Teodor Bertil Harald Nils Ulrik Cecar Ivar Olof Viktor David Johan Petter Willhelm Emanuel Kalle Qvintus Xenofon Frans Lars Rudolf Yngve Sigurd Zakarias Åke Ärlig

Siffror: 1. Anna, 3.Cecilia, 4.Dora, 5.Ebba 6.Fina, 7.Greta, 8. Hedda, 9. Ida 10. Julia

Telegrafverkets 100-års jubileum firas 1953. Gotlands Allehanda 28/10 1953 har i sin jubileumsartikel rubriken: Kvinna i verket väckte motstånd.

- Anställandet av kvinnor i statstjänst innebär ett lika djärvt som misslyckat försök att korrigera Vår Herre… detta underströk en riksdagsman inom prästeståndet som vid riksdagen 1863 opponerade mot en motion att bereda kvinnor tillträde till statstjänst, i detta fall telegrafverket.

På grund av det "förargliga sexualsystemets" inflytande vid olika tidpunkter i en kvinnas liv borde hon för en eventuell anställning ha fyllt 50 år.

Riksdagsmannen ville dock icke gå in på detaljer på grund av ämnets "slippriga" natur.

Telegrafstyrelsen hade för sin del stora betänkligheter, ty det fanns för kvinnan ännu många obegagnade förvärvskällor inom handel och näringsliv samt skön konst som passade henne betydligt bättre än att komma i ett för hennes naturlag, uppfostran och vanor främmande och tvunget förhållande som en statstjänst skulle innebära.

Bl.a. ansågs det att kvinnor knappast kunde tjänstgöra med en eller flera unga män. Under 4 år behandlades frågan.

Slutligen biföll rikets ständer motionen av år 1863. (svensen i Kalmar län hade väckt frågan)

Det utställdes stora krav på en telegrafist och det blev främst unga damer ur de "förnämligaste samhällsklasserna" som ägnade sig åt yrket.

Efter 1880-talet föll det sig naturligt att "använda" kvinnlig arbetskraft.

Telefonistens yrke ansågs då t.o.m särskilt lämpat för kvinnor. Nu (slutet av 1800) är telegrafverkets arbetsgivare för ett ojämförligt större antal kvinnor än något annat statligt eller enskilt företag i landet.

G. A. berättar också att nästa skede blir radiolänken med ultrakorta band,men när den kan komma vet man ingenting om. Automatisk koppling avrikssamtal beräknas komma bli införd i mitten av 1965. I samband härmed införes ett nytt

taxesystem, som i korthet innebär att den fasta abonnemangsavgiften för huvudapparat och huvudledning minskas till 22:- per kvartal. Där utöver utgår en avgift av 8 öre för varje markering på abonnentens samtalsmätare.

Ur en tillbakablick. (televerkets arkiv)

På hösten 1853 började televerket sin verksamhet. Gotland fick sin första telekontakt med fastlandet c.a. 6 år senare. Då fullbordades nämligen utläggningen av den första telegrafkabeln Visby- Västervik, och de första telegrafiska meddelanden utväxlades, vilken tilldragelse hälsades med kanonsalut och "ett allmänt glädjerop" från de församlade.

Ett tacksägelsetelegram avsändes till Konungen. Sedan vissa komplet-teringsarbeten utförts öppnades förbindelsen för allmän trafik den 1 juli samma år.

Telegrafstationerna i Visby, Klintehamn, Ronehamn, Slite och Fårösund inrättades.

År 1871 anlades en ny kabel via norra Öland till Kalmar som ersättning för den gamla, som då tjänat ut och 1898 anordnades en kabel Gotska sandön – Stockholm.

De speciella telegrafkablarna är numera helt ur funktion. Telegramtrafiken med fastlandet framföres idag över förbindelser i telefonkabel. Morseapparaterna har ersatts av moderna fjärrskriftsapparater, s.k. teletypapparater.

"Gotlänningen" skrev den 28/10 1953 i en längre artikel bl.a.: och nu sköter teleprinterapparatern nyhetsförmedlingen – den förmedlande mänskliga kraften är så gott som helt eliminerad.

Telegrafverket är ett den svenska statens företag, som säljer tjänster, hyr ut tekniska apparater, bedriver industriell produktion och utför ingenjörs-vetenskapligt utvecklingsarbete. Hele landets befolkning är verkets kund som köper verkets tjänster. vi får ha klart för oss de dagliga prestationer under dygnets alla timmar, som verkets personal utför på stationer och tjänsterum liksom i terrängen under gassande sol och svidande köld.

---Natt och dag, år ut och år in fungerar detta för att på snabbaste sätt hålla folk och individer underkunniga om små och stora tilldragelser --- i hela världen och --- om vad sig i riket tilldragit haver.

Hatten av för hundraåringen!

"Gotlands Folkblad 28/10 1953: --men svårigheter med ekonomin för telefonföreningen gjorde att man 1902 lät telegrafverket överta driften.--ledningarna till de första 50 abonnenterna uppläts för trafik 15 augusti 1882.

I juli tillkom den 37 km långa ledningen till Slite, enligt dåtida uppfattning den längsta ledningen inom riket.

Det kanske skall nämnas att endast luftledningar förekom ännu. Vid dåligt väder kunde hända att trådarna slog ihop och överhörning skedde. Många pinsamma s.k. roliga historier har föranletts av detta.