Strandvedel. Astragalus danicus
Vit skogslilja och Strandvedel.
 När Du färdas
vägen ut tull Varvsholm (Warfsholm) i juni eller början av juli kan Du få se på båda
sidor av vägen den ståtliga vita skogsliljan (Caphalanthera longifolia). Det ser ut som
massor av vita ljus, som lyser i skogsdunklet. Det gotländska namnet är också
"Sallmos ljauskronä", Kung Salomos ljuskrona. Den är, liksom alla orkideer på
Gotland, fridlyst. Vid den skarpa vägkröken och ut emot, vad som förr kallades "Lågvarvet", där bunkern står, växer en annan mycket sällsynt växt, Strandvedel (Altragalus danicus). Om den och om Varvsholmen skriver konstnären Staffan Rosvall i sin bok "Fagningros och jordsyren": "Strandvedeln är tidigare känd som en barlastväxt från några få platser i Sverige. Den upptäcktes på Varvsholmen 1884 av "Kand. Alb. Vesterberg och skolynglingen Frans Öfverberg 1/8 mil n. om Klintehamn i Sanda s:n vid stora landsvägen på ett inskränkt område på stenig mark". Året därpå fann Vesterberg växten på Varvsholmen i ett större antal exemplar.
|
 Varvsholmen
var från början ett lågt grund som byggts på med barlastsand, främst från nordtyska
och danska hamnar. Export av virke, tjära och kalk har pågått härifrån sedan
1600-talets början. Den första kalkugnen byggdes på "Logarfva grund" 1685.
Ännu kan jag när jag går här i strandskvalet se ett helt främmande strandgrus:
flinta, krita och tegelbitar.En mycket livlig sjöfart kännetecknade hamnen vid Linnés resa 1741. Ur hans dagbok läser jag: "Här lågo de mesta fartyg vi sett i någon gotländsk hamn, hela tolv stycken, att intaga kalk, bjälkar och bräder etc". men Linné besökte säkerligen inte Grundet, hans Karlsöresa utgick från Ekstakusten. När han återvände från öarna till Klintehamn anlöptes troligen den inre hamnen. Hade Linné och hans ressällskap besökt Grundet skulle säkert deras skarpa blickar noga ha undersökt barlasthögarna på jakt efter fråmlingar i floran. Först i slutet av 1700-talet byggdes det skeppsvarv som gett holmen dess nuvarande namn. Den inre hamnen byggdes ut, och virkesexporten gick därifrån. också barlasten tippades på andra platser runt hamnen. Redan då fanns förmodligen strandvedeln på Varvsholm. Arten har i Norden sin huvudutbredning på de danska öarna. Förutom på de få nu utdöda barlastförekomsterna i Sverige har den anträffats på en mängd lokaler i Balticum enligt Eric Hultén; "Atlas över växternas utbredning i Norden". Ännu under 1900-talet seglade virkesskutorna i sina gamla trader mellan ön och Danmark och Tyskland och barlast fördes hit i stora mängder. Skutorna hade sällan returfrakter. En loggbok från sekelskiftet berättar om Klinteskutan Clara som 1907 låg i vinterhamn i Fredrikssund. I mars förde hon på sin första resa för året barlastsand med tillbaka till Klintehamn. Vid Fredrikssund och runt Roskildefjorden finns talrika lokaler för Astragalus danicus." Så långt Staffan Rosvall. På senare år tycks strandvedeln ha spritt sig till ett större område på Varvsholm och även längs kusten bort mot Kovik. För övrigt finns den i Sverigt endast på några små lokaler i Havstenssund i Bohuslän. Den hör till våra skyddsvärda växter och bör därför inte grävas upp eller plockas. Men beundra den gärna med ögonen. |