| Meddelande från Klinte
Hembygdsförening 1995 Gårdskors, Biskop Unni, Biskopsgatu, en Fågelsnara och två Nycklar
Här vid gårdskorset vid Hunninge i Klinte brukar varje år hållas en gudstjänst en eftersommarkväll. Gårdens ägare, Kerstin och Thore Nilsson, bjuder då in bygdens folk. Omkring 90 personer brukar delta i högtidsstunden och i det efterföljande kaffet hos värdfolket. Gården är en av de mest minnesrika i Klinte med bevarade minnen från vikingatid och medeltid. De äldsta är de kända bildstenarna från 700- och 800-talen. Den vackraste och bäst bevarade finns på Gotlands Fornsal. Den tillhörde ursprungligen en grupp av fyra stenar. En annan mindre står ännu kvar i Klintebys park dit de två fördes från en okänd fyndplats av Helmuth Wöhler. En lika stor sten som den på Fornsalen, dock utan bilder, står sedan Wöhlers tid på Klinteberget. En skärva av en fjärde sten har en mycket vacker relief. Den finns också på Fornsalen. I hembygdsföreningens meddelande 1983 berättas om Hunningestenarna och ett par andra bildstenar i socknen). Gårdens främsta medeltida minne är brunnen med fyra stående hällar som bildar ett brunnskar. Hällarna är hakade i varandra och står på en bottenhäll med ett runt brunnshål. Man kan ännu se nedslitna skåror i några av hällarnas överkanter efter rep eller kättingar för vattenupphämtningen. Ursprungligen har här säkert funnits en överbyggnad med ett spel eller en brunnsstång. Väster om granngården finns ytterligare en bottenhäll över en brunn som saknar brunnskar. Gårdskorset. Man tror att gårdskorsen på Gotland kan ha tidiga förkristna anor. De kan ha funnits som en enkel stång eller påle, kanske utsmyckad, och mer släkt med en midsommarstång men fick med kristendomens införande sin form som ett ringkors. De kan ha varit resta på gårdar som ville visa att gårdsfolket antagit kristen tro redan i skiftet mellan vikingatid och medeltid. Korset i Hunninge är omnämnt i Alfred Theodor Snöbohms "Gotlands Land och Folk", 1871, i samband med sägnen om besöket av biskop Unni från Hamburg – Bremen: "En annan fornlämning är en hög trästång med korstecknet, som från gammal tid stått på gården Hunninge. Det är möjligt att de härröra från de första kristna tiderna och utmärka varest kristna bodde. Gårdens folk tro att gården skall drabbas af olycka, om korset förfaller och ej bibehålles."
Kerstin Nilssons far, Gideon Björkqvist, kände till att det funnits ett gårdskors vid Hunninge och ville gärna sätta upp ett nytt. Men ingenting syntes av korsets plats. När Thore Nilsson och Gideon letade, fann de en svag sänka i gräset inte långt från brunnen och infarten. När de grävde fann de inte bara platsen utan också en bit av stammen, rotändan av ett tidigare kors. Det nya korset restes 1971. Det är mer än 10 meter högt och mycket vackert. Då fäste också Thore biten av det gamla korset, ännu friskt i sin kärna, vid baksidan av det nya. Tyvärr har den några år senare på ett okänt sätt försvunnit från sin plats. Ett vackert bevis på korsets tradition är borta. Sägnen om biskop Unni: Efter Anskars missionsresor till Birka, den första år 830 och en senare 854, besöktes staden av ytterligare några missionerande biskopar. En av dem var ärkebiskop Unni från Hamburg – Bremen som var där 936 och som dog där samma år. Enligt några källor blev han stenad till döds. Birka förföll och 1060 är staden enligt Sigtunabiskopen Adalvard så förstörd att knappast spår av den är synliga. Enligt sägnen från Strelows krönika 1633 besökte biskop Unni samma år på resan till Birka, Gotland och bodde på gården Hunninge som skulle fått sitt namn efter biskop Unni. En skogsväg från Hunninge mot Lojsta kallas än i dag för "Biskopsgatu". Man kan tänka sig att den då var en mer allmän färdled över skogsområdet. Unni kan ha rest den vägen till bl.a. Fardhems kyrka, en av de allra äldsta på Gotland, enligt Gutasagan. Resorna till Norden från Hamburg – Bremen gick vanligtvis över Gotland, vilket gör hans besök möjligt. Över Gotland gick också den tidens färdväg för pilgrimer till Jerusalem, via de ryska floderna till Grekland och Palestina. Legenden berättar vidare om Rodwaldr vid Hunninge hos vilken biskop Unni skulle ha bott. Gravstenen över Rodwaldr ligger i golvet i Klinte kyrka och har en rundtext där det står: "Med guds nåd, Rodwaldr från Hunninge har givit av sin jordegendom en tionde för sin själ och sin faders själ och Alvasts själ". Stenen har ett ristat ringkors med trappfot, förebilden till våra gotländska gårdskors. Rodwaldr från Hunninge levde sannolikt under 1100-talet och gravstenen kan ha legat i en äldre kyrka på samma plats i Klinte. Nu ligger den mitt i gången sedan den återanvänts som gravsten över Peder Svarvares vilorum, 1619. Tiden för Rodwaldr´s begravning stämmer inte med biskop Unnis besök. 200 år skiljer dem. Kanske har legenden velat sammanföra de två, då det också uppges att Hunningebonden Rodwaldr skulle härstamma från Bremen. Var ligger då Unni begraven? Sigtunabiskopen Adalvard såg ingen grav i det öde Birka. Ett spår kan leda till Åland. På kyrkogården i Sund finns ett gammalt gravkors med texten Unni E, som kan läsas som Unni Episcopus. Ett inhugget Petruskors, en symbol för påven, kan tyda på Unnis legat för Norden. Uppgiften att han skulle ligga begravd i Birka kan tydas som stiftet Birka. Det omfattade öarna i det Baltiska havet, även Åland. En annan legend från Birka berättar att Unnis huvud efter hans död begravts i Sankt Peterskyrkan i Bremen. Biskopsgatu Förre länsbibliotekarien Fredrich Ochsner är i sin bok om Gotlands kristnande, 1973, tveksam till att namnet "Biskopsgatu" skulle ha en niohundraårig tradition. S-E Pernler pekar också på att "Biskops" förekommer som gårds- och personnamn på ön. Men det här namnet har i sin kombination medgatu en klar betydelse. Vanligtvis betyder det en mindre väg, ofta genom ett mer eller mindre obebyggt område. En biskop har vid något tillfälle färdats vägen fram. Det kan ha varit Unni. Även om vi inte vet, är sägnen om biskop Unni och gården Hunninge fantasieggande, ett minne som vi klintebor gärna vill ta till oss. Kanske kan vidare forskning ge nya rön. Mer prosaiskt är några språkforskares förslag att gårdsnamnets ursprung skulle vara ett förändrat "Hundänge". Källor som ej nämnts i texten: Spegel H. Rudera Gotlantica. Utg. Av O. Vennersten, Visby 1901. Ett par nyförvärv till hembygdsföreningens samlingar:
En fågelsnara En fågelsnara för fångst, främst av andfåglar. Den spändes upp i vattenytan med öglorna under vattnet i en grund myr eller vid ett lugnt strandparti. Hembygdsföreningen fick den som gåva förra året av Ove Svensson, uppvuxen i Klinte vid Barlastkajen och nu boende i Eskelhem. Snaran är 8 meter lång, flätad av tagel för att kunna stå under vatten. På en kraftigare överten sitter tätt med tunna löpsnaror. Minst lika intressant som snaran är den lilla margarinlådan, där den nu förvaras. Snarans ursprung är okänt men lådan har Ove Svensson Hittat på tippen. Lådan har varit sänd med fraktgods till Firma E. Smitterberg, Klintehamn från Nya Margarin Aktiebolaget SVEA enligt den fraktgodslapp som sitter kvar. Den innehöll 6 kilo avdelat i skilda paket "Herrgårdsväxt margarin". Texten är tryckt direkt på träet, medan "Herrgårdsväxt" är senare stämplat som ett bevis på extra kvalitet.
|
