Meddelande från Klinte Hembygdsförening 1994

Högra flygeln på Hembygdsgården

1994_1.gif (8410 bytes)

I Klinte Hembygdsförenings årliga meddelanden brukar vi berätta om nyförvärv till samlingarna. De föremål, som beskrivs här, ha skänkts till föreningen under olika år, några under de första åren på 1950-talet. Det största och värde-fullaste nyförvärvet under förra året är avbildat här ovanför. Den högra flygeln, den s.k. kvarnflygeln, disponerades sedan hembygdsföreningen bildandes av gårdens ägare, Frans och Anna Larsson. De hade då skänkt bostadshuset och källarflygeln till föreningen. Sönerna, Karl-Erik och Ivar Larsson hade senare i flygeln en kvarn för malning av foder till gårdens djur, därav namnet kvarnflygeln.

Efter att båda bröderna, Karl-Erik och Ivar Larsson avlidit, fick Klinte hembygdsförening 1992 av arvingarna till Frans och Anna Larsson och dödsbodelägarna efter Ivar Larsson kvarnflygeln som gåva. Föreningen har med stor tacksamhet mottagit gåvan från Inga Gansvik, Ingegärd Ideland, Margareta Bergkvist, Åke Gansvik, Christina Karlsson och Monica Gansvik.

I och med gåvan av flygeln kan nu föreningen använda den för de alltmer utökade samlingarna. Hela gårdsinteriören med boningshuset och de två flyglarna som en sammanhållen enhet är mycket vacker. Byggnaderna utgör också en fin inramning för föreningens hembygdsfester, midsommargudtjänst och andra fester.

Flygeln har tidigare i gårdens historia innehållit brygghus i bottenvåningen och kölna på loftet.

Under våren 1993 omputsades flygeln, nya fönster och ny dörr insattes efter de gamlas modell. De inre väggarna lagades och rengjordes och en ny trappa till loftet sattes in. Den stora syrenbusken, som till en del inkräktat på gårdsplanens utrymme, togs bort. Endast en liten del behölls vid flygelhörnet.

Omputsningen utfördes av Ingvar Ahlqvist, Västerhejde och Sivert Pettersson, Ardre, snickerierna av fönster och dörr av Ture Stenman, Västergarn. Under murningsarbetet såg vi att ett blåmespar hade byggt bo i ett hål i murverket på söderväggen. De matade sina ungar bland byggnadsställningar, murbruk och murare, som var vänliga att spara det lilla ingångshålet. Allt gick lyckligt och hålet står kvar om blåmesarna vill komma tillbaka i vår.

En hängränna av gammal modell över dörren har tillverkats av Bengt Lundgren och satts upp av Ege Wahlgren.

Redan när hembygdsföreningen erhöll gåvan stod det klart att den utställning av föremål, som skulle finnas på flygelloftet, skulle ägnas det nedlagda Sanda Mejeri i Klintehamn. Strax innan hade vi genom mejeristen Bertil Ingmansson fått en del äldre och nyare saker som hört till mejeriet: Ostformar av laggkärlsmodell och i plast, osthyllor och ställning för ostformar, handredskap, kartonger och affischer. Bilden visar ett par ostformar av äldre och nyare modell.

1994_2.gif (7976 bytes) 1994_3.gif (5756 bytes)

I flygelns bottenvåning är nu utställda: Klintebys Brännvinsbränneris brännvinstunna på 579 liter, beskriven i föreningens meddelande 1990, och Landsfiskal E.M. Svallingssons lerduvekastare, som brukar roa besökare på gården, då vi skjuter med tennisbollar, beskriven i meddelandet 1988.

Här står också "haggvann" från ett sojde och ett tjärspann med tjärborst. Både haggvannen och flera tjärspann kom till hembygdsföreningen under de första åren, 1949 eller –50 från Ada Jakobsson, Valle, (efter lantbrukaren Patrik Wallin, Valle) tillsammans med ett trettiotal äldre föremål.

Haggvann eller huggvann är ett namn på en urhuggen stock, bl.a. till vatten åt kreatur. Stocken, som har den här formen, kallas också tjärhaggvann. Den låg under hålet, "ögat" i trattformiga, stenlagda "ärlen" i sojdet. Haggvannen mynnade ut i sojdekällaren med sin smalare del. Längst ut finns ett hål genom vilket tjäran rann ner i tjärspann. Det är okänt från vilken tjärdel eller sojde i Klinte eller Sanda den kan ha kommit.

 

Några enkla jordbruksredskap är också utställda i flygeln. En sädsskopa och en träspade med bladet förstärkt med järn och en gödselgrep helt i trä med en spännande konstruktion av tvärslåarna. Av de två hötjugorna har den lilla en särskild historia. De stora är ofta tunga och klumpiga, den här är dock av en smäckrare typ.

1994_4.gif (5211 bytes)

Den lilla tjugan har vi fått av Henning Wengberg. Hans morfar , Olof Petter Hallgern, (1835-1919) kom från ett arrendetorp under Kungsgården i Roma. Han gjorde den till sin dotter, Nina Wengberg, (1884-1970). Den precis likadan som den stora, en trebent tjuga. Två av hornen är naturvuxna, det tredje fastsatt på översidan. Spetsarna på de bakre hornen är som brukligt, järnbeslagna, här mycket vackert utformade. Det är en väldigt fin gåva till ett barn på den tiden. Gjord med kärlek som också gav barnet, efter sin förmåga, delaktighet i arbetet på gården.

Flera andra föremål, som nu är utställda i kvarnflygeln, är också skänkta av Henning Wengberg. De kommer från hans föräldrahem, det lilla småbruk, som fadern, Edvard Wengberg, (1885-1974) drev på Prästgårdens mark ovanför Klinteberget. Han var också snickare och mångsysslare. Några av hans redskap, som nu finns i hembygdsföreningens samlingar, är kanske av hans hand. Han blev erbjuden att hjälpa skolläraren N.P. Stengård vid Kyrkoskolan som slöjdlärare, vilket han dock tackade nej till.

Många klintebor minns ännu Edvards mor, Maria, allmänt kallad Madam Wengberg, kanske för att hon ofta hjälpte till som "kokarmor" och med stortvätt hos herrskapsfamiljerna och hos bönderna i Klinte. Hon var född 1860 och dog 1958. Edwards far hette Janne, Johannes Petter Wengberg, (1857-1944). Han arbetade som murare men också på brännvinsbränneriet på Klintebys.

Till jordbruket hörde en del jordbruksredskap, ovanliga eftersom de var enbetsredskap för en häst. De har överförts till Lantbruksmuséet i Havdhem, en vändplog, spetsplog, fjäderharv, ringvält och såningsmaskin.

Henning har skrivit en del om sin familj. Eftersom farfar Janne varit på tal här i hembygdsföreningen meddelande, är det lämpligt att det avslutas med hans berättelse om när Janne var eldare på Willy Wöhlers lustjakt.

/Staffan Rosvall/


Tillbaka till menyn