| Meddelande från Klinte
hembygdsförening 1983 "Herrstenen" vid
Stenen står på en öppen plats i en hage som tillhör Stenstu, och vänder sin bildsida mot vägen. Inga spår av bilder, kantkedra eller huggmärken är bevarade. Trots det ger platsen med den här tydliga vägen en stark känsla av forntid och Asatro. Stenen kallades "Herrsten" eller "Härsten". Namnet står i en förteckning till 1808 års lantmäterikarta och är omnämnt av P.A. Säve i hans samlingar av gotländska sägner. (i manuskript, 1864) Gösta Stenberg från Stenstu berättar att namnet var allmänt känt. Den äldste som han hört kalla bildstenen för Herrstenen var Manfred Krusells far, vid Mulde. Antikvitetstecknaren C. G. G. Hilfeling besökte Gotland och skrev resejournaler och tecknade gotländska fornminnen 1797 - 1801. Han färdades på den gamla vägen 1799, tillsammans med kyrkoherden Gustaf Reinicke i Klinte och Fröjel, ochsåg stenen - "stående till venster vid Landsvägen på Mulde gårds mark." Hans teckning av den är mycket enkel, i stort sett bara en konturlinje. Han mätte upp den: 3 alnar 10 tum hög ovan jord, 1 aln 10-14 tum bred, 8-10 tum tjock, och skriver att den kallades "Höje-sten". Om traditionen kring stenen berättar han att den - "blifvit upprest efter ett här hållit slag med Danskarne, och att en förnäm officer här stupat. Man tror att detta skedt då K. Waldemar 1360 vid Fröjels hamn landstigit." Sägnerna kring stenen, som är från 700- till 1000-talet, har felaktigt blandats ihop med Valdemar Atterdags invasion på Gotland. Namnet Härstenen kan ha samband med den traditionen. Även namnet "Brudstenen" har använts av gamla klintebor. Ursprunget är de allmänt spridda sägnerna kring resta stenar vid vägarna som berättar att en brud här har omkommit vid en ridolycka på väg till kyrkan. De knyts till en mängd stenar, främst från medeltiden Bildstenen vid Värsände- Hunningestenarna Bildstenen från Bildstenen hittades 1860 vid jordbruksarbete tillsammans med den sten som nu står på Klintebergets norra del. Ett namn, "Lättstain", är antecknat från fyndet och avser antingen stenen eller platsen där de båda stenarna hittades. Ägodelen tillhörde Loggarve nära Hunninge. Bildstenen som hade synlig reliefhuggning fördes av Helmuth Wöhler till Klintebys park. Den andra lär ha legat som brosten över ett dike och figurerna är helt utplånade. Den släpades upp på Klinteberget. Hunningestenens bilder är överst en strids- och välkomstscen. Krigaren bekransas och möts av en kvinna med ett mjödhorn. Därunder ett stridsskepp seglande på ett vredgat hav. Sedan följer bilder ur myterna: Först en scen ur Sigurdsångerna, Gunnar i ormgropen och systern Gudrun utanför. Längst ned en annan scen med ormar, en örn som betecknar död och en fallen man. Möjligen visar scenen Gudruns hämnd. Till sist en muromgärdad gård, hus med spetsiga gavlar, en bunden ko och män som med pilbågar försvarar gården. Lägg märke till "kämpgravshusens" ingångar på gavlarna och "vindskaidar" eller kransar på taket. Om den andra Hunningestenens färd upp till Klinteberget berättar C.J. Bergman i "Skildringar och minnen", 1882, knappt 20 år efter fyndet: "På nordligaste delen av Klinteberget har man icke länge sedan upprest en sten-häll af den egendomliga form, som utmärker de gotländska s.k. "bildstenarna" (af hvilka några stycken finnas i Nationalmuséum och hvilka anses härröra från den s.k. yngre jernåldern, omkring år 700, till sednare hälften av 1000-talet): Den upptill halvcirkelformade och någor öfver midsten smalare stenen, som är vid pass 4 alnar hög och 2 1/2 aln bred, har af någon anledning icke kommit att erhålla de fantastiska figurer, de rader af beväpnade män och nederst den afbildning af ett drakskepp med segel och besättning, hvilka i svagt upphöjdt arbete pryda de andra minnesstenarna af samma slag. Stenen påträffades i en skog tillhörig den närbelägna, bäl bebyggda herrgården Klintebys och genom försorg af dess ägare, herr H. Wöhler, blef den på ett fordon, som drogs af sju oxar, hitförd och här uppställd. En dylik bildsten, funnen på samma ställe, som nyss nämnda, är upprest i Klintebys 'park." Till Hunningemonumentet hörde en tredje sten, även den med delvis bevarade bilder. Den står ännu uppställd i Klintebys park. Den hittades så sent som 1929 vid Axel Lerbergs ladugård, mitt emot utfarten av Hunningekvior. Här är den avbildad efter ett foto när den står mot muren till parken. Den blev imålad av Sune Lindqvist samtidigt med den större bildstenen. Bildstenen på Klinte- Jaktstenen i Klinte- Nu står stenen fritt uppställd i parken. Målningen är utplånad och reliefen har väl ytterligare försvagats. den borde föras in till Gotlands Fornsal och på nytt målas i.
Resterna av ännu en sten hittades på Axel Lerbergs tomt året efter, 1930. Den låg i en liten grusgrop mellan ladugården och vägen. Det är en liten del av en större sten som har en mycket tydlig bild och kraftig relief. Det är troligt att det är samme 800-tals konstnär som är mästare även till den här. Detaljer som den rakt vinklade kölen, sättet att teckna mast och segel och vinkelornamenten har samma karaktärer. Men här finns också andra figurer, smyckeliknande "kringlor" och en annan typ av kantkedja. Stenen finns nu på Gotlands Fornsal. Det skulle vara en fantastisk händelse om de återstående delarna av stenen någon gång i framtiden kunde återfinnas. Det går ännu att hitta okända bildstenar. Undertecknad, som skriver hembygdsföreningens meddelande, har vid två tillfällen genom att studera odlingsrösen hittat bildstenar. Dels stenen från Sicklingskrök som nu finns vid Värsändegården, dels en bildsten helt nära Mästerby kyrka, även den i ett odlingsröse. Den hade tyvärr inga bilder. Den står nu uppställd söder om lärarbostaden i en hage vid vägen. Hembygdsföreningens medlemmar uppmanas att hålla ögonen öppna efter hällar i odlingsrösen. /Staffan Rosvall/
|
Årets meddelande handlar om några bildstenar som
funnits i Klintetrakten. En av dem, som avbildats här, står ännu på sin ursprungliga
plats vid Stenstu i Fröjel, just på gränsen till Robjens ägor i Klinte. Här går den
gamla sockenvägen fram och följer en höjdsträckning från Mölner i Klinte förbi
Stenstu och Mulde gårdar och vidare mot Gannarve. Gamla namn på vägen från Stenstu
norrut mot bildstenen och Mölner var "Nordarkviar" och från Stenstu söderut,
"Sudarkviar". Även de nuvarande Muldekviar var från Stenstu uppdelad i
"Östar- och Västarkviar" Höjden där vägarna korsades kallades för
"Västarkvibacke".
I hembygdsföreningens meddelande från 1981 berättades
om den nyfunna bildsten som något år tidigare ställts upp vid Värsändegården. Den
är av en äldre typ, från 400- till 600-talet e. Kr., yxformad, men så vittrad i ytan
att några spår efter relief eller ornament inte finns kvar. Bildstenen hittades i en
hög med odlingssten på Loggarve ägor vid Sicklingskrök. Strax bredvid finns resterna
av en skeppsättning från bronsåldern.
De finaste bildstenarna från Klintetrakten är de fyra
som fått namn efter gården Hunninge, i vars närhet de hittades. Den mest kända som har
bäst bevarade bilder finns nu på Gotlands Fornsal. Här är den avbildad efter ett foto
taget på vintern då den ännu stod uppställd i Klintebys park. Figurerna var då sedan
något år imålade av bildstensforskaren, professor Sune Lindqvist. Sten togs in till
Fornsalen 1942
Helt unik är skildringen av en falkenerare, en man med
en fovfågel, en örn, hök eller falk på armen. det är den äldsta avbildningen av den
jaktmetoden i Norden. En man vars lust stod till jakt rider fram över stenens överdel
på sin sista färd. Han har sin hund i sällskap och möts vid Valhall av en valkyria med
ett mjödhorn. Längre ned på stenen ett skepp och en hingsthetsning.
.