Meddelande från Klinte Hembygdsförening 1978 Olav Haraldssons skepp uppdragna på en gotländsk strand I förra årets meddelande beskrevs några föremål i gamla Kyrkskolans fornsakssamling som nu är utställd på Biblioteket i Klintehamn. Även årets meddelande kommer att beröra fornsakssamlingen. Till den hör ett 35-tal äldre mynt. Såväl fornsakerna som mynten är skänkta till skolan av elever till folkskolläraren David Rosvall. Därtill hittades ett 150-tal mynt vid Klinte kyrkas restaurering 1933. De blev dock omedelbart insända till Statens historiska museum. Först nu har fornsakssamlingens mynt blivit expertgranskade. Bland dem visade det sig då finnas ett mycket sällsynt OLAV HARALDSSON-mynt, från hans senare år, präglat mellan 1023-1028, (typ III, kolbjorn Skaare). Inga anteckningar var myntet kan ha hittats finns i samlingen, men det är mindre troligt att myntet härrör från kyrkorestaureringen. Tidigare är endast två mynt av typ III funna. Ett av dem på Gotland i en silverskatt från Stale i Rone, 1838, det andra under golvet i ruinen av OLAVSKIRKEN i Stein, Buskerud i Norge, 1924. OLAV HARALDSSON-myntet från Klinte är nu deponerat i Gotlands Fornsal. Genom välvillig medverkan från Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar. RAGU, har hembygdsföreningen kommit i kontakt med den främste experten på Anglosaxiska mynt, Professor Michael Dolley. Michael Dolley uppbär professuren i historisk numismatik vid The Queen´s University i Belfast, Irland, och har besökt Gotland vid ett flertal tillfällen. Det vi främst bett om är en möjlig tolkning av framsidans omskrift, den är tidigare inte känd. Vi i Klinte hembygdsförening är mycket tacksamma över professor Dolleys vänliga svar. Vi är också stolta över att i vår lilla skrift till våra medlemmar få publicera den första vetenskapliga beskrivningen av myntfyndet, som här följer i svensk översättning. En ny penny från Olof den Helige av Norge i Gotlands Fornsal Av Michael Dolley Olof den Helige av Norge dyrkas alltjämt där man under vikingatidens senare del kunde möta norrmän. Den tidigaste avbildningen finns faktiskt ej på ett mynt utan i en avlägsen irisk by. Där pryder hans bild ett relikskrin från 1100-talet, som aldrig lämnat församlingen ifråga annat än för restaurering. Kanske är det därför inte helt olämpligt att en av helgonets iriska tillbedjare anmodats att bidra med några ord kring det kanske viktigaste av alla kungens kvarvarande mynt. Pennymyntet ifråga har uppenbarligen påträffats på Gotland för många år sedan och har just lämnats till Gotlands Fornsal såsom deposition. Det är av silver, knappt 20 mm i diameter och väger en bråkdel under 1,52 gram. Åtsidans omskrift lyder: + ONLAF R+ NORMANORV ("Olaf, norrmännens kung"). Hans huvud och skulderparti framställs i profil. Han bär en konisk hjälm av vikingatida typ med ett framskjutande nässkydd. Framför hans ansikte ser vi kanske snarare ett krucifix än en korsprydd spira. Frånsidesbilden är ett kors med två punkter i varje vinkel och utan inre cirkel. Omskriften är också här på latin och tycks lyda +CE EVX DOMINNVS MEI (?) DUX och Dominus skulle normalt - utan att fästa vikt vid dubbelskrivningen - kunna översättas till det engelska "duke" (sv hertig) och "lord" (sv herre, härskare), men en världslig tolkning kanske inte är helt självklar. Det ovanliga bruket med latin både på åt- och frånsida skulle kunna peka på en liturgisk inspiration. Den slutgiltiga redogörelsen för Olof den Heliges mynt finner vi på sidorna 60-64 och 191-192 i Doktor Kolbjorn Skaares Coins and Coinage in Viking-Age Norway (Lund 1976). Där godtages och förtecknas endast 11 mynt från kungen och dessa endast från tre åtsides- och fyra frånsidesstampar. Fyra mynt befinner sig i Oslo, fyra i Stockholm, ett vardera i Bergen och Helsingfors under det att det elfte myntets nuvarande förvaring är okänd. Man har för undertecknad föreslagit att ett tolfte mynt skulle finnas i Trondheim. Någon hänsyn till detta mynt tages emellertid inte nu i detta sammanhang. Det mynt som nu deponerats i Gotlands Fornsal är slaget med samma stampar som ett av mynten i Stockholm och med samma åtsida som ett i Oslo. En del av myntets betydelse beror på att den avgörande frånsidesomskriften är helt läsbar utan att den därmed utan vidare skulle vara förstelig.   Sju av nämnda 11 mynt är präglade med ett stamppar och kopierar troget en engelsk mynttyp som var i omlopp i England mellan 997 och 1003. Skattefynden till vilka de hör kommer från västra Norge, Västfinland, Skåne, Gotland (2 st), Nordtyskland och Polen. De tidigaste skatterna doldes sent under Olofs regering, men de mynt som bär den förbryllande omskriften "Astrith, myntare i Norge" (eller för norrmännen?) hör troligen till tiden ca 1020. Man har alltid förmodat att de skulle vara präglade i Norge. Två av mynten, som är stampidentiska, har en liknande åtsida men med en tillsatt korsavslutad spira. Frånsidan har däremot en förvirrad omskrift och en bildtyp med den helige duvan som härletts från i sista hand en misslyckad engelsk mynttyp, som dateras till sommaren 1009, må vara att den kanske har förmedlats via en dansk mynttyp från 1020-talets slut. Bägge dessa mynt har hittats under golvet i en kyrka inte långt från Oslo, med en tidig vigning till helgonet. Övriga mynt påträffade vid samma tillfälle indikerar ett nedläggande av dessa som inte ligger långt före eller efter 1030. Vidare tycks man alltid ha förmodat att myntverket varit beläget i Norge. De tre övriga mynten, innefattande det nya, i Gotlands Fornsal, kommer från en åtsides- och två frånsidesstampar. De två som befinner sig i Stockholm respektive Oslo är emellertid slagna på en fyrkantig platt, under det att exemplaret i Visby är runt. Myntet i Stockholm kommer från ett gotländskt skattefynd *), nedlagt kanske fyrtio år efter Olofs död vid Sticklastad, under det att Osloexemlaret återigen kommer från under golvet i Olof den Heliges kyrka vid Stein i Buskerud. Åtsidesbilden överenstämmer med den präglade på engelska mynt mellan 1024-1030. Frånsidan har däremot inte någon förebild, oaktat det att den modifierade versionen med en förvirrad omskrift som föreligger i fråga om Osloexemplaret skulle kunna tänkas ligga närmare 1030-talet. Man har alltid förmodat att mynten präglas i Norge, men vi gör klokt i att hålla i minnet att Olof efter 1028 befann sig i exil tills några veckor före sid död. Det är faktiskt också så att traditionen säger att han på återvägen till Norge reste över Gotland. Det är för tidigt att slutgiltigt ta ställning till var de tre grupperna Olofsmynt präglats. Doktor Skaare hävder att dessa i själva verket var tillfälliga emissioner, som framställdes på den plats kungen råkade befinna sig på. Detta skulle kunna vara av betydelse i sammanhanget och i all synnerhet i samband med den synbarliga sena tidpunkten för den tredje gruppen, innefattande myntet i Gotlands Fornsal. Vore det så att en gotländsk sakkunskap skulle vilja plädera för att denna typ skulle kunna ha blivit präglad på ön, så är i varje fall undertecknad öppen för flera möjligheter och är åtminstone benägen att lyssna uppmärksamt på varje omständighet som skulle kunna framföras och tala för detta. Doktor Brita Malmers mästerliga arbete med Stockholmsmaterialet har redan avslöjat hur flytande den geografiska placeringen är när det gäller de skandinaviska imiterande myntserierna i allmänhet. Den följande statistiken är tankeväckand: Av Olav Haraldssons mynt har endast tre påträffats i Norige. Av de som hittats utanför Norge kommer hälften från Gotland. För Magnus Olofsson **) har inga mynt ansetts vara präglade i Norge och i varje fall är det säkrast att ej räkna med myntning under stridsåren mellan 1030 och 1047. Å andra sidan finns efter 1047 en myntning under Harald Hårdråde ***), som är såväl utförd för som säkerhet också i Norge. Tre av fyra av hans bevarade mynt kommer från norska skatter och av de som påträffats utanför riket har endast ett av nio eller tio en gotländsk härkomst. Bevisföringen skall inte pressas alltför hårt. Haralds senare mynt hade en sämre silverhalt och därigenom kan vi räkna med en myntning övervägande avsedd för inhemskt bruk. De lapska fynden måste säkerligen räknas hit. De yttre omständigheterna i det baltiska området under 1020-1030-talen kan inte förmodas likartade med de under 1040- och 1050-talen. Strängt taget har inte fler än en fjärdedel av de av Haralds mynt som hittats utanför Norge - eller en niondel om vi medtar det lapska materialet - smband med de gotländska skatterna. Detta är ett förhållande som står i stark motsats till den dryga hälft av de av hans halvbroders mynt, påträffade utanför Norge, som man vet är funna på ön. Därmed vill jag inte säga att några av dussintalet pennymynt med Olofs namn skulle ha präglats på Gotland. Däremot bör vi fråga oss om alla nödvändigtsvis utgått från ett myntverk i Norge. *) Stale i Rone **) Olav Haraldssons son ***) Harald Hårdråde reg 1047-1066 anm.: Särskilt på myntets frånsida finns flera probermärken. Man har med knivegg eller liknande provat silverhalten. Myntet bör alltså ha cirkulerat en tid. Mer att läsa om Olof den Helige: Konsthistoriskt lexikon för Nordisk medeltid, Allhem Bd 12 sp 561 ff. En av de många Sankt Olofsbilderna på Gotland, 1300-tal, Från Anga kyrka, nu i Gotlands Fornsal. I fornsakssamlingen ingår f ö ett flertal intressanta mynt. En brakteat från 1300-talet med "W" anger Visby som myntort. Tre örtugar, s.k gotar, ingår. De härrör från tiden 1350-1450, och har den tyska liljan på åtsidan och gutarnas lamm med korsfanan på frånsidan. Texten, som endast delvis är läslig, är MONETA CIVITATIS - WISBUCENCIS = staden Visbys mynt). Den ena goten är förgylld och försedd med ett kanthål och har burits som amulett eller hängsmycke. En gote är tyvärr mycket sliten, men en raritet, då man kan urskilja ett lamm på frånsidan är felvänt. Det femte gotlandsmyntet är ½ skilling från 1536 Christian III, Danmark, med texten MONETA WISBEEN-SIS - AGNE DEI MISERERE MEI (= Visbys mynt - Guds lamm förbarma dig över mig). På detta mynt har den tyska liljan ersatts av släkten Oldenburgs vapen, sköld och bjälke. Övriga svenska mynt, 20st, är från 1667 till 1848. I denna grupp ingår fem mynt som 1951 skänktes till hembygdsföreningen av Georg Lundin Klintehamn. Bland sex utländska mynt är fem från 1800-talet. Det sjätte är en arabisk DIRHEM, en s.k Abbasid från 1800-talet. Miljarder sådana mynt präglades i Kalifatet. Man vet att ståthållaren i Korasan i nordöstra Persien årligen levererade 35 milj. Dirhemer till kalifen i Bagdad. På Gotland har hittats ca 60 000 dirhemer från denna tid. Slutligen finns i samlingen en polett, sannolikt använd som spelmark och möjligen från 1700-talet. Det är hembygdsföreningens avsikt att tillsammans med fornsakssamlingen utställa mynten och en avbildning av Olav Haraldssonmyntet på Biblioteket i Klintehamn. /Staffan Rosvall/ Tillbaka till menyn