Apropos Nötkråkan I ett tidningsurklipp från 1934? har Vera Sollermans morfar A. Krusell berättat om sina iaktagelser av nötkråkor i ängsmarkerna vid Mulde. Urklippet har Bertil Gansvik hittat instucket i en bok. Signaturen K.J hänvisar till Karin Jansson, känd fågelexpert och lärarinna på Gotska Sandön 1933 - 1939. I en artikel i Gotlands Allehanda nämner signaturen K.J. att å Gotska Sandön iakttagits en underlig fågel - nötkråkan, vilken fågel lär vara sällsynt därute. Undertecknad vill då omtala, att jag under den tid jag idkade fågelskytte, ibland å Mulde ägor i Fröjel, såg denna fågel. På eftersommaren, tidigt om morgnarna, kommo nötkråkorna tillsammans med nötskrikorna från den s.k Österskog ned till ängsmarkerna och spisade nötter och ekollon. I samband härmed kan nämnas, att denna skog är välkänd här för sin rikedom av örterna Convallária majalis (liljekonvalj) och släktingen Convallária polygónatum (getrams), vars notknölar kallas Salomos sigill. - Roligt var, att i den tidiga morgonen iakttaga alla dessa fåglar i arbete, flygande från ena trädet till det andra, upphävande sina skarpa läten. Nötkråkan hade ett underligt, entonigt läte, olikt nötskrikans skarpa skri. Även kommo ibland dit många orrar och de stora skogsduvorna, vilka för det mesta besökte närbelägna sädesåkrar. En enda gång såg jag också i ett lövträd där, en blåkråka (Corácias gárrula) med sina tropiska färger, ljusgrönt, brunt och marinblått och i skogskanten kunde jag, någon gång, även se räv och hare springa bort. En dag nedslog på en skogsslätt en ståtlig trana, som bar sitt huvud högre än en meter från marken. - Så mycket jag kunde iakttaga, är nötkråkan ungefär lika stor som skrikan eller kanske något mindre och färgen är svart, brun och vit och har tjock, kraftig näbb. /A.Krusell/   Tillbaka till meny