| Bussresan
Jag hade fått jobb som busspojke, öns enda, tilldelats klipptång av SJ, men fått betala 5 kronor och 10 öre för skärmmössan. I den fanns gult bevingat märke, snodd och två knappar. Samtidigt med honnör var man tillsagd att bocka. Passagerarna färdades helt avskilda från huvudfordonet, en inte oäven buss, vilken torra dagar kunde komma upp i den svindlande hastigheten av 75 km per timma på Toftarakan. I taket, efter stolsraderna långskepps, satt två rader små svarta knappar. - Ring för önskad hållplats! I, för gotlänningarna stora världen, dvs. Stockholm, tillämpades det förfarandet, att chaufför eller konduktör i god tid ropade ut namnet på det ställe, där nästa möjlighet gavs att stiga av. Därefter tryckte passagerare, som önskade lämna skeppet och signalen gick vidare förut. Det gotländska nyttjandet av denna modernitet var emellertid från chaufförssocitétens främsta företrädare, Hjalmar och Anselm, bestämt att ske annorlunda. På invigningsdagen sken solen som på en kunglig födelsedag. Buss kl 10.15 på linjen Visby-Tofta-Klintehamn lämnade stationen vid Murgrönans festplats. Enkelpris för hela sträckan kr 2:10, tur och retur 3:20. Släpvagnen var fylld till gott och väl hälften, de flesta s.k. fastlänningar. -Affären, Västerhejde nästa! Ingen märkbar reaktion, det fanns uppenbarligen inga resenärer dit och allt förblev lugnt. Till Stora Homa reste passagerarna 1:- resp. 1:50 från stiftsstaden. En avstigande och en signal, exekverad i tysthet av den resande själv. Men strax före Tofta kyrka var det något som brast hos den ansvarstyngde befälhavaren. Tre ville stiga av och förhållandet gav följdriktigt upphov till lika många, gälla signaler. Bussen stannade med låsta bromsar, damm i väggruset, det var före asfaltens allmänna genombrott. En ilsken chaufför hastade akterut, slet upp dörren till släpvagnen och ropade militäriskt ut gällande instruktion: - Ge faan i knapparna, dem skötar han. (pekade på mig). När han sägar stationar så räckar ni upp handn, så tryckar han! - Ska dä var så satans svårt å begipe? - Jäävla stokholmar! Hur just denna första märkesresa avlöpte har jag glömt, men det infördes en allmän regel, att sommartid skulle det stannas på samtliga hållplatser och först därefter utropades namnet. - Di tryckar så helvites annars!!! /Ulf Wiberg/ |
