Hembygdsföreningen 50 år
Historik åren 1949 - 1999
Initiativtagarna till Klinte hembygdsförening, köpman Erik Ahlström och folkskollärare David Rosvall.
Den 7 april 1949 hölls ett offentligt möte i Klinte biograflokal där den fulltaliga publiken fick höra Bäckstädetrion spela folkmusik och konstnären David Ahlqvist tala om hembygdsrörelsen. Den nyinspelade sockenfilmen "Ett år med Fröjelborna" visades. Därefter talade köpman Erik Ahlström som uppmanade de närvarande att bilda en hembygdsförening i Klinte. Så skedde och 35 personer antecknade sig för medlemskap. Till interimsstyrelse utsågs: Köpman Erik Ahlström, bokhållare Hugo Brodén, lärarna David Rosvall och Karl Kahlström, lantbrukarna Karl-Erik Larsson och Richard Pettersson samt fröken Karin Lindstedt.
På bilden:Frans Larsson, Värsände, som tillsammans med sin hustru Anna Larsson donerade Värsändegården till hembygdsföreningen
Erik Ahlström var den som mest ivrat för att få igång föreningen, särskilt med syftet att bevara 1700-talsgården vid Värsände, som ägarna Frans och Anna Larsson förklarat sig villiga att överlåta. Interimsstyrelsen upprättade ett förslag till stadgar, vilka antogs vid ett möte med de antecknade medlemmarna den 17 november 1949. Då valdes också en styrelse, som senare konstituerade sig så att David Rosvall blev ordf, Karl Kahlström v. Ordf. och Erik Ahlström kassör.
Den mest angelägna uppgiften de första åren var att få nytt tak på Värsändegården. För att få fram virke sändes upprop till socknens skogsägare. Fjorton personer skänkte stockar och bräder för ändamålet. Arbetet utfördes sommaren 1951 under ledning av Erik Ahlström, som på grund av knappheten på pengar, även fick göra stora ekonomiska utlägg.
För den första restaureringen begärde styrelsen råd och anvisningar från landsantikvarien. En förteckning på åtgärder förtecknades, men den ansträngda ekonomin gjorde att man de första åren bara utförde rena underhållsarbeten, såsom tjärstrykning av taken och lagning av skorstenar. Ur årsberättelserna kan utläsas hur man efterhand gav sig på mer omfattande arbete. År 1960 tillverkades en ny brunnsholk och trodertun uppsattes, medan en planerad stenmur längs vägen inte blev byggd på grund av vägförvaltningsavrådan. (Spjälstaket senare).
1962 insattes nya fönster och ny ytterdörr samt lades nytt loft över storstugan, som året efter även fick nytt golv. Då fick också det gamla bjälklaget bytas. Väggar och spis kalkströks, varefter rummet var färdigt för inflyttning.
1964 var det förstugans tur att få nytt bjälklag och golv samt en trappa till vinden. 1966 uppfördes en öppen spis i vardagsstugan, året efter en kakelugn i kammaren. 1968 blev det nya golv i vardagsstugan och det lilla rummet innanför, nytt innertak i kammaren och loft på husets västra del. 1969 byttes golv och husgerådshylla i det lilla köket och källaren fick ny dörr.De flesta av här uppräknade arbeten utfördes av snickaren Helmer Krusell, Robjens, som hade ett brinnande intresse för gården och dess framtid. Det var därför en stor förlust för föreningen, när han hastigt avled i augusti 1971.
Trots upprepade tjärstrykningar och utbyte av en del bräder, visade det sig svårt att få faltaket från 1951 att hålla tätt. Med hjälp av plastpresenningar på loftet försökte man nu hålla underliggande delar och inredningen fria från fuktskador medan man undersökte möjligheterna att finansiera en omfattande restaurering av taket ev. i AMS-regi. En kostnadsberäkning lämnades som slutade på 100.000 kronor. Ansökan till Riksantikvarieämbetet om bidrag blev inte beviljad, medan däremot ett mindre anslag om 4.000 kronor kunde erhållas för enklare åtgärder.
Resultatet blev det nuvarande plåttaket, av en del kritiker kallat skandal. 1975 insattes fyra nya takstolar, taket ritades och belades med mörkfärgad lättmetallplåt. Åtgärden får ses som en nödlösning, utan den hade tidigare arbeten varit förgäves. Nu har ju under åren gården fungerat väl, inredning, möbler och föremålssamlingar har kunnat bevaras oskadade.
Gustav Ahlberg och Birger Norrby framför den snickarbod de byggt vid Värsändegården.