Hela texten med detaljerade fotografier finns att låna på Biblioteket i Klintehamn

Enligt traditionen (1) påstås det Donnerska Huset till en del vara byggt av strandridare Stake under 1600-talet. Sannolikt rör det sig om en förväxling; troligen bebyggdes "Strandsåker" av Jacob Niclas Donner först år 1870 och därefter.
Skatteläggningskartan år 1702 (2) ger en entydig bild av tomten som ett obebyggt stycke "högård och åker" under gården Lilla Snögrinda. Åkrarna kallades Strandsåker, till skillnad från Stakes Strands.
År 1784 storskiftades Snögrinda (3) och Strandsåker överfördes till Stora Snögrinda, vars ena hemman nyligen köpts av J N Donner (4).
Det västra husets existens är oomtvistat från år 1784, då det förekommer på en kartbild i de nämnda skifteshandlingarna.

1784: del av storskifteskartan. Nr 50 - Strands högård, nr 51 - bebyggd tomt (29 kappeland stor), nr 52 - övr. strandmark, varpå lotsdrängen Daniel Söderberg uppfört byggnad.

Överst vänder den urspr. huvudbyggnaden sin långsida mot hamnen. Därunder syns två småbyggnader, vars symboler ej helt överenstämmer med kända byggnader på platsen - som påstås vara resta redan 1780.

Noter:
(1) A. Lindqvist 1968, s 63.
(2) Lantmäteriet, Klinte akt 1 o. 2
(3) Lantmäteriet, Klinte akt 48.

(4) Greta Arwidsson ant. i Gotl.Fornsal, säger: 26 nov 1783 köpebrev å 9/16 mantal St Snögrinda. Köpebrevet ej påträffat, trots vissa efterforskningar på Landsarkivet.

Planritningar
Förslag till rumsanvändning efter 1819 års Brandförsäkringshandlingar. (Res.för ändringar)

BOTTENPLAN

ÖVERVÅNING

Brandförsäkringar

Gården omförsäkrades 1840, 1860, 1879, 1890, 1916 och 1928. Värderingsinstrumentet för år 1840 saknas, med det följande är föredömligt utförligt.

Efter att rektor Cramér överlåtit gården med åbyggnaderna i bedrövligt skick, reparerades husen. Bland förändringarna kan nämnas att bottenvåningens norra källarrum år 1857 inreddes med kök etc för bostadslägenhet.
1848 lades tegeltaket om och försågs med rännor och stuprör av järnplåt. Samtidigt blev byggnaden "vattenrifven  och, såsom varande sjömärke, affärgad hvit". Snickerierna var sannolikt utvändigt målade i engelskt rött. (Ursprungshuset synes ha varit ljusgult kalkavfärgat med gråblå yttre fönstersnickerier).

De flesta fönsterbågar och somliga karmar var nyligen ersatta. Man hade målat om rum, lagt in några nya golv, satt om eller nyuppsatt kakelugnar m.m. Flertalet rum var tapetserade och sju av övervåningens rum hade spegelbröstning. Många tak var uppspända. Övre förstugan fick nu rivet vindfång. Pardörrararna till detta ligger på vinden. Över dörrarna släppte ett överljusfönster in dagern mot trappan och köket.
Försäkringen anger rumsfunktionerna, som dock är svåra att åsätta planerna.

1879 noteras att längan är "väl vidmagthållen". Bottenvåningens sydöstra rum hade dessförinnan omändrats till kök i en lägenhet.

1900-Talet

Under det varande seklet har hyresgästerna och funktionerna i det Donnerska Huset skiftat mångfaldigt (1).
1916 års brandsyn beskriver bottenvåningen med fem rum, två kök, ett nypanelat rum (f.d handelslokal = "hållstugan" mitt på) jämte förstugor. Ytterligare 2två rum var nyligen iordningställda, panelade med nya brädgolv på underlag av stenflis eller cement.
I gatuplanets norra lokal låg Gotlands Bank med ett för deras behov inmurat kassavalv av betong, med järnbalkar i tak.
Strax efter 1916 inredde ägaren August Lingström färdigt den f.d handelslokalen till Klinte Sparbank. Därvid fick flera rum moderna snickerier med pärlspont och spegeldörrar. Ett källarrum (14 i inv.) blev styrelserum med cementerat arkiv och en antik kakelugn (1792), nedflyttad från övervåningen.
Den södra lägenheten i bv. fick en likartad inredning. Övervåningen var delad mellan två lägenheter. Lingströms egen bostad bestod av de sex södra rummen och köket. Den mindre lägenheten var på fyra rum med genomgång till kök i norra flygeln.

1928 anses rumsbehandlingen och inredningen vara omsorgsfullt utförd. Detta innebar att taken i regel var pappspända, väggarna tapetserade och delvis panelade etc.
Vattenledning installerades under Lingströms tid, liksom elektricitet, som drogs in 1919, -27 och -29.

Stora förändringar

1951 köptes fastigheten av Klinte Storkommun, varvid en omfattande ombyggnad påbörjades.
Övervåningen inreddes till kommunkontor. Vid arbetena därstädes, påträffades väggmålningarna, som i flera fall togs fram.
I stor utsträckning slopades papptak och bröstningar, socklar m.m. Salens dörrar och alla fönster nytillverkades. Härvid utformades detaljerna efter äldre mönster, ibland förenklade.
Köksspisen murades igen; skorstenen kapades. Taket lades om med nya tegel på tät bördning. Botten- och många av övervåningens rum fick betydligt förenklade ytmaterial. En mellanvägg av sten revs i gatuplanets norra lokal. Ytterdörrarna nytillverkades i äldre stil, medan skyltfönster i norr- och sydändarna bröt stilen.

1952 revs den norra bod- och avträdeslängan från 1800-talet. Rivningen var ett förebud till de stora rivningar, som fick anstå till 1955. Då revs de kvarstående längorna och den fullständiga handelsgården förvandlades till ett öppet centrum med huvudlängan - kommunhuset - som övergiven solitär.

(1)   Hyresgästerna skildras i A Lindqvists bok "Klinteminnen" 1968.

/Tor Sundberg 1988/

Åter till index