Ur
Klintebladet December-97
"Jag är glad att Klintehamn får ha sitt apotek kvar" Apoteksbolaget är ett mycket välskött företag. Läkemedels-priserna jämfört med övriga Europa ligger på tredje plats räknat från slutet. Det är Italien som har billigast läkemedel, sedan Frankrike och så kommer Sverige. Vi har ett mycket kostnadseffektivt och väl fungerande distributionsnät. Den största andelen av läkemedelspriset tar industrin hand om. Rationaliseringar inom Apoteksbolaget har skett fortlöpande under årens lopp. Arbetsuppgifterna har förändrats otroligt mycket bara under mina år inom apoteksväsendet. I början gick en stor del av arbetet ut på att blanda, väga och räkna upp läkemedel. Nu beställer vi färdiga produkter via datasystem. Vi har inom apoteken väldigt många bra trycksaker som stöd för egenvårds- och receptinformation. Vi har ett väl fungerande huvudkontor som stöd för vårt arbete. Ännu så länge har vi apotek över hela landet (ca 900 st), med samma priser på varorna. Många informations- och utbildningsinsatser genomförs. Sedan 1970 har Apoteksbolaget minskat antalet anställda med 30%. Trots detta har staten i den allmänna sparivern ålagt Apoteksbolaget ett besparingsbeting på 400 miljoner kronor 98-99. För Gotlands del innebär det en minskning av antalet tjänster, uträknat till tre heltidstjänster. Detta beräknas klaras med avtalspensioneringar av personer runt 60-årsålder. En följd av den lägre personaltätheten blir avkortade öppethållandetider för några av gotlandsapoteken, däribland apoteket Törden. Vi har efter moget övervägande, med hänsyn till vården och bussankomst till samhället m.m beslutat att ha öppet vardagar till klockan 17.15 och att ha stängt lördagar. Den korta lunchstängningen på en halvtimme, mellan 12.30 och 13.00 behåller vi. Förändringen i öppethållande kommer att träda i kraft vid årsskiftet. Vi håller på att möblera om en del på vårt apotek. Flera kundstolar är beställda och vi flyttar ut en del informationsmaterial till en bänk ute i apoteket. Vi hoppas att människor förstår att de kan komma in till oss för att handla annat än läkemedel, men även för att läsa eller hämta broschyrer med mera. Vi har på apoteket möjlighet att förvara recept med flera uttag. Kunden kan då ringa ett par dar i förväg och tala om vilken dag medecinen kommer att avhämtas. Fördelarna med detta förfaringssätt är att vi kan göra i ordning recepten under lågbelastning och att vi har allting hemma när kunden kommer. Jag vill också påminna om vår receptlåda, som man kan använda när apoteket är stängt. Man kan lägga recepten i denna tillsammans med ett önskemål om hämttid, gärna också med ett telefonnummer, till vilket vi kan ringa om det är något problem. Faxen går också att använda, men då måste man ringa före för överenskommelse. Med stöd av ovanstående lösningar tror vi att apoteksservicen skall kunna fungera för de flesta av våra kunder trots något minskat öppethållande. /Ingrid Pettersson/ Återvinningsgården i Klintehamn öppnad Lördagen den 6 december öppnades återvinningsgården i Klintehamn. Den kommer att ersätta grovtipparna i Tofta och Väte som stänger den 31 januari 1998. Återvinningsgården ligger på industriområdet mellan Gotlandsflis och Reningsverket. Här kan man lämna de festa typer av återvinningsmaterial och få information om hur man ska sortera sitt avfall. Anläggningen sköts genom entreprenad av Bröderna Lybergs Åkeri. Öppettider: Återvinningsbart material är GRATIS att lämna: -tidningar, -wellpapp, -pappersförpackningar, -glasförpackningar, -plastförpackningar, obehandlat trä, -komposterbart trädgårdsavfall, -brännbart trädgårdsavfall, -metallskrot, -vitvaror, -kyl & frys. Resterande avfall som inte kan återvinnas kostar: 25 kr för personbil och 50 kr för personbil med släpvagn. Osorterat grovavfall: Väljer man att inte sortera avfallet kostar det 500 kr/kbm att lämna. Närmare upplysningar kan lämnas av Renhållningen, Gatukontoret. Näcken spelar på Rondo I det här fallet är Näcken en äldre skollärare som får i uppdrag att skriva ett bygdespel om guldgrävaren Johan Helgesson. Detta uppdrag får han i Teatergruppen För Närvarandes nya pjäs NÄCKEN, planerad premiär i mars 1998. Johan Helgesson emigrerade på 1890-talet till USA. Så småningom tog han sig till Alaska där han hittade mängder av guld. Klokt och kraftfullt förvaltade han sin inmutning, och han blev miljonär. Djupt religiös som han var, såg han guldet som en gåva från Gud, och återvände hem för att rädda bruket och sin bygd. "Det verkar nästan som om det handlar om Roma", säger Erik Bergh, "och det gör det också, även om pjäsen skrevs före nerläggningshotet. Mer och mer blir det så att man enbart frågar efter värdet uttryckt i pengar. Men den adsurda konsekvensen att det synes ekonomiskt riktigt att lägga ner sockerbruket. Och därmed förstör man en basnäring för en hel bygd. Hur beräknar man ett sådant värde? Tja, man får väl känna efter." Vi har blivit helt fixerade vid exakta mått och vikter, fast alla som bakar ofta, vet att man måste "känna efter" och justera receptet för att det ska bli bra. Mjöl är inte alltid samma mjöl. En pjäs om den äldre guldgrävaren Johan Helgesson, alltså. Men också en pjäs om tillblivelsen av pjäsen, med delvis dråpliga komplikationer! Näcken spelas på Rondo i mars! I rollerna: Alf persson, skollärare, kallad Näcken - Jan-Eric Granwald Skola då och nu Invigningen av Klinteskolans nya lokaler gav upphov till tankar på hur det en gång var för våra skolelever. IT-teknik, datorer, anpassade arbtesbänkar för eleverna m m var en gång fjärran. Den första regelrätta skolundervisningen för elever boende i Eksta, förutom skolmästarens undervisning i katekesen skedde i hemmet hos Lovisa Berglund vid Kvie i Eksta. Lovisa Callander var född i Visby på Rackarbacken 1813, dotter till Anna Helena Lindahl. Den "oäkta" flickan fick anställning som piga vid biskop Eberstein i Visby och sattes i skola - Fruntimmers samfunds skola endast 10 år gammal. Lovisa stannade kvar hos biskopsfamiljen i 11 år för att sedan flytta som piga till prästen i Eksta. Här träffar Lovisa sin blivande make Lars Olofsson-Berglund och paret gifter sig 1835. Paret bygger nu sin bostad på Kvie grund, f.d Sigers. Fem barn föds i familjen varav två av döttrarna fortsätter lärarinneyrket, Johanna Pettersson i hemmet och Christina Maria Hemmander i Eksta, Sproge och under viss tid i den bybyggda skolan. Lovisa undervisade barnen i hemmet. Ett halvtjog barn kunde vara inackorderade samtidigt i det lilla huset med två rum, förstuga och kök vid Kvie. Eleverna bodde här upp till flera veckor. Skolmaten bestod i vad barnen hade med sig hemifån. Det kunde bli trångt i "lärosalarna" för förutom Lovisa bodde här också hennes make, Berglundsgubben, och deras egna barn. Gubben Berglund deltog aldrig i undervisningen eftersom han sa att han ej kunde "latijen". Det var hans benämning på den stiltyp som nu var bruklig. Lovisa tog sin undervisning på allvar, och med lock och pock drev hon fram sina elever. Den flicka eller pojke som inte hade någon sockerbit eller ett par russin i sin abc-bok på morgonen var det inte mycket bevänt med. Vid bordet där hon brukade sitta fanns en träbit som nödtorftigt satt fast. Det sista eleveverna gjorde på var att se om träbiten satt fast på sin plats och det första som gjordes på morgonen var att se om "tuppen" varit framme under natten och lossat träbiten för då fanns det anledning att se efter i abc-boken om det fanns någon belöning. Nästan alltid var träbiten nedfallen på morgonen! På Lovisas skolschema fanns så gott som uteslutande innanläsning. Skriva kunde hon inte och räkningen bestod huvudsakligen av praktiska exempel såsom hur mycket kaffe man fick för tre "daler". Vid läsningen använde sig Lovisa av stavningsmetoden. Skulle man stava till ordet s k o l a blev det s k o säger sko, l a säger la, skola. Lovisa Berglund blev, kan man säga, stammoder för en hel lärardynasti på Gotland. Barn, styvbarn, mågar och barnbarn fortsatte undervisningen. Utdrag från protokoll hållet vid allmän sockenstämma med Eksta och Sproge församlingar 19 juni 1853. Arbetskarlshustrun Lovis Berglund hade begärt föramlingarnas intyg över sin ådagalagd bemödanden för barnundervisningens befrämjande, undervisat till ett antal av 200, vilken förteckning upplästes och godkändes, varefter pastoratsboarne lämnade Lovisa Berglund det enhälliga vitsordet att hon under en tid av 16 år, med flit och ihärdighet undervisat församlingarnas mindre barn, såväl gossar som flickor, 12 a 13 årligen, att kunnat grunderna i stavning innan- och utanläsning m .Hon har dessutom genom en sann Gudsfruktan och en kristlig vandel varit en föresyn för sina unga lärjungar och har därför gjort sig förtjänt av detta samhälles tacksamhet och barnens synnerliga välvilja. /Brittmarie Mellin/ Källor: Husen och människorna i "Norpargränd" Södra Kustvägen Södra kustvägen 8, Sicklings 1:9 är avstyckat från Sicklings 1:2, 1:3 och 1:4 areal 0,6981 har. Fastställt 1878-04-04 lagfart första gången 1878-07-07. Dom tre Sicklingsgårdarnas ägor sträcker sig från gårdarna ner till stranden på södra sidan av Donnersgatan. Det visar en karta efter laga skifte från 1846 . Fastigheten Herlitz köper kan vara en utgård till Sicklings. På tomten fanns följande byggnader. Ett stort bostadshus (bulhus), en ladugård och ett förrådshus med den sedvanliga inredningen från 1800-talet samt en stor lada. Herlitz Carl Wilhelm f. 1807 köper fastigheten 1841 då han gifter sig med Johanna Dorothea Charlotta Cramér f. 1820 i Visby dotter till Lars Cramér och Dorothea f. Stake. Herlitz Carl Wilhelm gifter sig andra gången 1866 med Ebba Magdalena Gerle f. 1830 i Visby dotter till Johan Gustaf Gerle f.1791 i Uddevalla och Ebba Charlotta Lindvall f. 1800. På 1840-talet låter fam. Herlitz bygga sitt stora nya hus. Det är ännu till det yttre oförändrat. Bulhuset flyttar Herlitz på 1850-talet till Brovägen. Det blir bostad åt hans f.d bokhållare C. Hederstedt. Fam. Herlitz får fem barn: Nicklas (Nicken) Johan f. 1842 död 1899, ägde Hallfreda i Follingbo. Tre av barnen är födda i det gamla huset två i det nya. Sonen Carl Wilhelm som är läkare kommer hem till styvmodern 1902 och öppnar praktik här. Han råkar ut för en svår halssjukdom så han avlider på Visby lasarett 1904. C.W Herlitz var Dansk konsul så då det var danskt besök i hamnen vajade den danska flaggan på den ena flaggstången och den svenska på den andra. Flaggstängerna sitter på gavelspetsarna på hans höga hus. En fin parkliknande trädgård med näckrosdamm samt en bevuxen kulle med bänkar och bord var anlagd på sjösidan. Vikens vatten går nästan upp till tomtgränsen. C.W. Herlitz avlider 1889. Fastigheten kvarstår i dödsboets ägo till hustrun Ebba avlider 1915. Från Edvard Snöbohms anteckningar 1870-1940: I den förnämliga egendomen residerade konsul C.W. Herlitz, som då var 63 år. Liten till växten och ganska orginell. Om hans insatser har förut nämnts. Den gedigna byggnaden uppfördes på 1840-talet av Mina Fredrikssons morfar, som var ölänning. Det sägs att han varje morgon förren arbetarna började, fingo de gemensamt sjunga en psalm. Han byggde även Wallins hus. Det köptes sedan av handlande Sigurd Pettersson från Väte, som en tid var kamrer på Gotlands Bank, slu citat. Fastigeten skall säljas och köpare blir Karl August Liljeborg f.d Kronolänsman f. 1881 i Tuna Kalmar 1. Han flyttar hit med med hustru Kristina Anna f. 1878 och sonen Bo Gunnar f. 1915. Fam. kommer från Visby 1916. Liljeborg tänker söka tjänsten efter landsfiskal Svallingson. Men Svallingsson stannar kvar i tjänsten några år till. När Liljeborg får klart för sig att han inte kan få tjänsten efter Svallingsson låter han inreda övervåningen till 4-5 smårum. Han hyr ut fastigheten till fröken Amanda Samuelsson som här bedrev gästgiverirörelse under några år. Under år 1919 var landsfiskalskontoret inhyrt här under åtta månader. Fastigheten var sedan under några år uthyrd till olika personer. Den stora ladan sålde Liljeborg till konsumaffärens chef Wilhelm Andersson som flyttade den och inredde den till biograf. Biografen som blev Klintebio stod på Marknadsgatan intill den gamla konsumaffären. Karl Liljeborg kommer på obestånd och fastigheten måste säljas. Det blir Ex.auktion 1928. Sigurd Pettersson köper fastigheten för ogulden köpesumma 9000:- samt två skuldbrev på 9000:- till Karl Liljeborg. Sigurd Pettersson f. 1876 i Stånga gift med Maria f. Lindfors 1883 i Hangvar samt dottern Tyra f. 1907 i Väte. Pettersson har varit handlare i Väte. Sigurd Pettersson fick anställning som kamrer id AB Gotands Bank i Klintehamn 1929. Maria Pettersson var syster till professor Tore Lindfors vid experimentalfältet i Stockholm. Fru Pettersson iordningställde den något skamfilade och misskötta trädgården. Hon planterade många nya fina växter där. Två rader med höga stamrosor och nere i trädgården planterade hon krusbär på stam. Under senare delen av 1930-talet kom jag att arbeta många dagar hos fru Pettersson. Dottern Tyra Pettersson som en tid hade bott i Visby, flyttade hem 1943. Sigurd Pettersson avlider 1951 då ärver dottern fastigheten. Hon säljer den till Elsa Schuber som äger den en kort tid. På hösten 1973 köper Bellvar Kennerby fastiheten och äger den fram till 1979 då den nuvarande ägaren fam. Bernt Karlström köper den. Mina föräldrar fick bra kontakt med kamrer Pettersson 1932 då de ville köpa ett större hus än det lilla huset på Barlastvägen vi bodde i då. Då fick de med bankens och kamrer Petterssons hjälp möjlighet att köpa den Engqvistska fastigheten på S:a Kustvägen 35 där de startade handelsträdgård. Ett minne från min ungdomstid i Klintehamn. Då andra världskriget började på hösten 1939 var det många som försökte hamstra livsmedel i smyg. En som hamstrade helt öppet var kamrer Pettersson. Han gick till Emil Smitterbergs handelsbod. Den låg bara några steg bort på gatan. Här lastades Smitterbergs lastbil full med begärliga varor. När lastbilen stod utanför Petterssons hus ville han ha hjälp att bära in alla stora säcker med socker och mjöl samt andra varor. Ingen ville hjälpa honom, "Ölandskarlsson" kom förbi , Pettersson bad om hjälp men fick till svar "Du kan bära in hamstringsvarorna själv". Han fick bära själv med hjälp av chauffören som körde bilen. Det var rätt många som stod på avstånd och tittade på. Det var en handling som man talade mycket om i samhället med visst förakt av dom fattiga i "Norpargränd" som bara hade mat för dagen. Källor: Gotländsk Släktbok, Nyberg utg. 1910. Tingsrätten i Visby, Justus Jacobssons bok "Minnen och kåserier från Klintehamn". Husförhörslängder i Klinte. Klintehamn 1997-12-04 Artikel av redaktör J Rosendahl (född vid Grymlings i Eksta) |